Robbie Williams ger inga intervjuer inför sina konserter på Ullevi. Och inga bildbyråer tillåts fotografera.
Men Robbie Williams och hans team är långt ifrån ensamma om att styra över hur fotograferna ska jobba och vilka bilder de får ta. Senast i raden var när amerikanska rockgruppen Guns ´N Roses spelade i Globen tidigare i veckan. Bilderna från konserten som syntes i tidningarna dagen efter var inte från Globen utan från konserten i Budapest.
Teamet runt rockgruppen bestämde att om fotograferna ville ta bilder fick de skriva på ett fotokontrakt som begränsar användningen och förbjuder arkivering och spridning av bilderna. Svenska bild- och nyhetsbyrån Scanpix som anlitas av landsortstidningar och även de stora dagstidningarna blev därmed utan bilder från konserten eftersom den inte skriver på den typen av kontrakt.
Enligt Tobias Röstlund, redaktionschef på Scanpix, är det fansen som i slutändan drabbas av en hård kommersialisering och det allt längre avståndet till de stora stjärnorna.
- Förlorarna är de hundra tusen människor som var på konserten och vill läsa och se dagen efter hur konserten var, men även alla de som inte kan gå på konserten, säger han.
- Det här är frustrerande även för oss. Det är de internationella kontoren som har kontakt med managmentteamet runt artisten. Det skulle vara betydligt färre bilder i pressen om vi inte varje gång låg på hårt så att fotograferna ska kunna ta bilder. Vad gäller Guns ´N Roses fick vi beskedet väldigt sent och vi vet fortfarande inte varför, säger Lee Raita, produktchef för Guns ´N Roses på Universal Music.
Robbie Williams har hyrt Ullevi för sina båda konserter vilket också innebär att han bestämmer vilka som får komma in. Men när hans team säger nej till bildbyråer innebär det att tiotusentals fans runtom i landet inte får se konsertdagen som just de var på. I dag kommer nio fotografer att bevaka de tre första låtarna på konserten. I morgon är fyra fotografer samt några tv-fotografer på plats som har skrivit på kontraktet som begränsar användningen av bilderna. Varje fotograf får bara tillstånd till en av dagarna.
Tobias Röstlund från Scanpix kan på
med på en viss styrning, men ser en utveckling där allt färre internationella evenemang bevakas när de stora internationella bildbyråerna köper till sig rättigheterna för bästa bevakningsplats.
- Jag kan acceptera att vi får plåta de tre första låtarna, man kanske som artist inte vill bli fotograferad hela tiden och på artonde låten rinner sminket och man är inte så snygg, men att säga upp sina upphovsrättsliga rättigheter till bilderna är att gå för långt.
- Det gäller inte bara i musiksammanhang. Vi har sett exempel på vassare intrång och styrning av fotandet under fotbolls-VM och jag fasar för nästa VM i Sydafrika.
På Östgöta Correspondenten kommer det i helgens tidningar lämnas en tom plats i tidningen där det var meningen att en bild på Robbie Williams skulle ha varit om Scanpix fått tillstånd att fotografera.
- Det har vi gjort tidigare, när artisterna inte tillåter oss att fotografera så informerar vi läsarna om det genom en bildtext under en tom bildruta. Jag tycker att det blir allt vanligare med hårdare restriktioner. Självklart kan de inte släppa in hur många som helst, men att inte ta in bildbyrå är ju bara dumt. Det faller ju tillbaka på artisten, säger Mia Karlsvärd, fotograf på Ösgöta Correspondenten och ordförande i Pressfotografernas klubb östra.
- Och i fallet med Guns ´N Roses blir det inte trovärdigt att ha en bild från en helt annan konsert. Eftersom bilderna numera är digitaliserade blir det ännu viktigare att vara medveten om de etiska reglerna om bildanvändning och upphovsrätt.
Men frågan är vem som vinner på de allt strängare kraven från managementteamen som kan beskrivas som filtret mellan skivbolagen och artisten, och varför kraven ställs. Skivbolagen säger att de får allt mindre att säga till om och de svenska filialerna till de stora skivbolagen har en ännu svagare roll. Charlie Åberg på EMI music är promotionansvarig för Robbie Williams.
- I över två veckors tid har jag försökt få hans managementteam att låta bildbyråerna fota och att låta fotografer få tillstånd att fota båda dagarna. Det är vansinnigt, det tycker jag själv. Det är två skilda konsertdagar som borde ha en bevakning, säger han.
- Jag har svårt att se vem som vinner på det. Men det är ju delvis för att man vill kontrollera spridningen av bilderna så att ingen annan ska kunna tjäna pengar på dem. Det handlar också om att kontrollera imagen av artisten. Men det är helt absurt egentligen, säger han.
Men Robbie Williams är inte längre beroende av att marknadsföra sig själv. Han ger inga intervjuer överhuvudtaget längre. Enligt Charlie Åberg ger Robbie Williams eventuellt en intervju i Tyskland. Ett land med åttio miljoner invånare och där skivförsäljningen är på topp.
- Det är ingen slump att han kanske gör en enda intervju och det är där. Han når ut till många människor och där säljs det fortfarande skivor. När det gäller rena artistbesök till Sverige så har de minskat. Det säljs för få skivor helt enkelt när nedladdningen ökar. Robbie Williams är omåttligt populär och tabloidpressena i hemlandet England låter paparazzifotografer följa honom hack i häl, vart han än går och hans eventuella kvinnoaffärer bedöms alltid vara lika intressanta att bevaka.
- Han är nog bränd av pressen i England. Men där går man längre än vad man gör i Sverige, säger Charlie Åberg.
Men även de svenska kvällstidningarna går långt för att få bilder för att bevaka världsartisterna. Inte sällan hyrs helikoptrar, båtar, välbemannad reoporter och fotgrafbevakning utanför hotellen. Allt för att få en bild av stjärnan som tenderar bli alltmer oåtkomlig. Inte minst genom de korta intervjutiderna och de begränsade fototillfällena.
Ordförande för Svenska journalistförbundet, Agneta Lindblom Hulthén anser att det har blivit allt svårare att bedriva en fritt granskande journalistik i takt med att journalister ställer upp på de bevakades villkor och att de stränga villkoren är ett hån mot alla de som köpt biljetter till helgens konserter.
- Det är direkt oförskämt mot fansen. Det är ju som att politiker eller näringslivsledare
skulle välja ut de fotografer och reportrar som enbart tar bra bilder eller ställer snälla frågor. Det är ingen skillnad. Faktiskt så har de bevakade totalt spelat av journalisterna bollen.
