Foto: SCANPIX
Debatten om Slussen har pågått i 20 år. Den modernistiska klöverbladslösningen har blivit allt mer förfallen samtidigt som förslag om restaurering eller total nybyggnad passerat revy.
Nu finns så ett förslag, med renommerade internationella arkitekters signatur, som ska klubbas i kommunfullmäktige. Men stockholmarna är skeptiska.
Även bland sakkunniga är det svårt att hitta entusiastiska röster.
Olof Hultin, chefredaktör för tidskriften Arkitektur, skrev visserligen i SvD den 30 maj att det liggande förslaget kommer att utveckla Slussen till ”en spännande målpunkt”, med dramatiska utblickar.
Men Olof Hultin framstår som en ganska ensam röst i den offentliga debatten om Slussen.
–Det är alltid lättare att säga nej än att säga ja, kommenterar Olof Hultin som menar att den mediala dramaturgin skapar mest utrymme för nejsägare.
Men faktum kvarstår: det är få sakkunniga som offentligt ryckt ut till Slussenförslagets försvar. Olof Hultin är inte heller odelat positiv till det förslag som nu ligger på fullmäktiges bord.
–Det här förslaget innehåller många svaga punkter. Men själva stommen är bra, säger han.
Historien om Slussens förvandling går tillbaka till mitten av 1980-talet. Slussen led av sättningsskador och vittrande betong – nu var frågan om anläggningen skulle restaureras eller ersättas med något helt nytt.
1991 offentliggjordes vinnaren i den första tävlingen om Slussen: ett nybyggnadsprojekt som snabbt hamnade i papperskorgen.
I slutet av 1990-talet presenterade Leif Blomquist, handläggare på stadsbyggnadskontoret, sina skisser över hur nuvarande Slussen skulle kunna ersättas av en t-korslösning. Han var också med om att arbeta fram programmet för en ny tävling om Slussen.
2003 bjöds åtta team in till en formgivningstävling, som handlade om att ersätta klöverbladet med en ny förbindelse mellan Söder och Gamla stan.
Men vinnarbidraget – från Nyréns arkitektkontor – väckte ingen entusiasm. Till slut valde staden att låta internationellt välrenommerade arkitekter, med Jean Nouvel och Norman Foster i spetsen, arbeta vidare med förslaget.
Direktiven innebar att arkitekterna skulle utgå från Nyréns trafiklösning. Kritiker menade att inkallade internationella stjärnor, utan känsla för platsen, skulle legitimera de trafiklösningar som stadens tjänstemän redan bestämt sig för.
Nu är vi framme vid ett bidrag signerat brittiska arkitektkontoret Foster and Partners, i samarbete med svenska Berg. Det är deras bidrag som fått känslorna att svalla bland stockholmare under våren.
Catharina Gabrielsson, arkitekt och gästforskare vid London School of Economics, har följt debatten på distans.
–Det är intressant att notera hur sent kritiken kommer. Det är först när det blir bilder och planerna konkretiseras som reaktionerna kommer. Jag tror det är ett symptom på att man inte lyckas föra en bra diskussion redan från början i processen, säger Catharina Gabrielsson som är kritisk till hur stadens tjänstemän och politiker hanterat Slussenfrågan.
Hon menar att det borde ha förts en bred diskussion om vad staden och stockholmarna vill med Slussen redan i samband med den tävling som utlystes 2003.
–Tävlingsprogrammet var otroligt teknologiskt, ekonomiskt och infrastrukturellt programmerat. Det var inte formulerat som ett stadsbyggnadsprojekt. Och som man ropar får man svar, säger hon och tillägger att man nu är framme vid en lösning som, enligt henne, förstör många av de kvaliteter som finns vid Slussen.
Under våren har frågor om rymd och utblickar hamnat i fokus. Många befarar att möjligheten att blicka ut över ett öppet landskap vid Slussen ska försvinna. Stadens tjänstemän och politiker talar istället om att bygga urbana kvarter, med nya mötesplatser och offentliga rum.
–Det finns en överdriven tro på att man ska rita in offentliga rum, att man ska gestalta med gränser, menar Catharina Gabrielsson.
Nya Slussen ska till betydande del finansieras genom exploatering av platsen. Fastighetsbolag betalar cirka 500 miljoner till staden för att få bygga en 35000 kvadratmeter stor galleria under mark. Ovanpå detta är ett antal nya kvarter inritade, som ska ge staden intäkter för byggrätter.
Bosse Bergman, stadsbyggnadshistoriker, menar att det skapats en retorik kring nya Slussen för att legitimera intäktsbringade shoppingmiljöer och nya kvarter.
–Man har trissat upp idén om Slussen som en oerhört viktig mötesplats för folk. Projektet ska lösa trafikfrågan, men det är väldigt dyrt att ersätta nuvarande Slussen. Då måste man ha exploatering och nya verksamheter, och för att motivera det så bygger man upp idén om Slussen som en nod för stadslivet i Stockholm.
Politikernas val för nya Slussen bygger på idén om att Södermalms bebyggelsefront ska flyttas fram mot Gamla stan. Samtidigt har stockholmarna varit tydliga med att de inte gillar den skisserade bebyggelsen. Och politikerna har svarat med att börja plocka bort hus.
–Det är intressant att opinionen kunnat få ett så snabbt gensvar. Jag tycker att politikerna backar ganska tidigt, säger Bosse Bergman, och konstaterar att det är valår.
Urbansociologen Mats Franzén säger att planeringen av nya Slussen är tidstypisk.
–Vi lever i en tid då kommunerna inte har några pengar, eller så tror de inte att de har några pengar. I det här fallet skapar man tomter för att få en trafikplats, säger han och drar paralleller till finansieringen av Globen, där Stockholms stad fick en arena genom att låta exploatörer bygga kontorshus.
Även Bosse Bergman tycker att Slussenprojektet på många sätt är ett barn av sin tid – men han saknar ett uttryck som brukar finnas med så fort stadsutvecklingsprojekt presenteras idag.
–Den grumliga frågan om hållbar stadsutveckling finns inte med. Stockholms stad dränker annars sina förslag med hållbarhet, men det finns inte med när det gäller Slussen, säger han och tillägger att projektet är resursslukande.
–Ett bevarande hade antagligen varit mer lönsamt, både när det gäller ekonomi och när det gäller vad människor uppfattar att Slussen är.
Men ett bevarande, med restaurering av nuvarande funkislösning, är det sista politikerna vill diskutera nu. Efter åratals vacklande har de ju satt ner foten och beslutat sig för att förpassa klöverbladet till historien.
