Indisk litteratur är huvudtema under bokmässan i Frankfurt, som pågår till och med den 8 oktober. 70 indiska författare och 173 indiska bokförlag finns representerade.
Svenska journalisten och författaren Zac O‘Yeah, bosatt i Indien sedan några år, är aktuell med boken Tandooriälgen, en av alla nya böcker om Indien.
Boken är en framtidsdeckare där Göteborg nu heter Gautampuri och är en stad i den nordliga delen av den Sydasiatiska Unionen. En kanske inte helt utopisk vision med tanke på den ekonomiska stormakt Indien, med över en miljard invånare, är på väg att bli. Och det är inte heller det fattiga Indien som skildras i böckerna om det nya Indien.
Medelklassen, som vuxit till 300 miljoner, i takt med moderniseringen har väckt ett ökat intresse hos flera svenska författare. Journalisten och författaren Per J Andersson med över 20 års erfarenhet av landet sammanfattar sina intryck i reportageboken Moderna Indien. I boken berättar unga om nattklubbslivet i Bombay, om det nybildade rockbandet, om vikten av att få moderniseras på sina egna villkor. Här finns också den kvinnliga 30-åriga inredningsdesignern som vill vara singel och indier som på väg till jobbet tar sin kaffe latte på Starbucks eller Barista.
– I Sverige finns det fortfarande en skev bild av Indien, ett slags exotiserande. I min bok har jag försökt skildra medelklassen i miljonprogram, hur man lever i sin vardag som liknar den svenska vardagen mer än vad många tror, säger Per J Andersson.
Samtidigt försöker han fånga en känslig del av Indiens utveckling – hur de som tagit sig till medelklassen lever med dubbla känslor.
– Många har fått det bättre, men många känner en skuld. Det är fult och omoraliskt att leva bra i Indien.
Ett viktigt skäl till att det hörs allt mer om Indien är den indiska filmindustrin Bollywoods framfart. Den är världens största filmindustri som i ökad takt distribuerar filmer till väst.
Inom områden som kultur, ekonomi och samhälle vänder Europa nu blickarna mot Indien. I Stockholm ökar intresset för både Bollywooddans och klassisk indisk dans.
– Bollywood har troligen skapat en nyfikenhet. Filmerna är den lättsamma vägen in i landet som tidigare framstått som ganska annorlunda och konstigt, säger Per J Andersson.
En Bollywoodfilm går sällan djupare än att handla om den omöjliga kärleken, och gestaltas ofta med mycket dans och sång av en hjälte och hjältinna samt den alltid närvarande svärmodern. Äktenskapet är fortfarande den absolut starkaste institutionen i Indien – men utmanas nu av de som väljer bort ett arrangerat äktenskap.
I snitt produceras det två långfilmer om dagen i Indien. Musiken slår snabbt igenom och spelas sedan överallt. Skådespelaren Aishwarya Rai, före detta Miss World, finns med i så gott som alla de stora produktionerna. När hon anlitades som kosmetikaföretaget L‘Oreals ansikte blev hon snabbt känd för resten av världen.
– Filmerna är uppbyggda som en saga. För många indier som trots allt lever ett hårt liv blir det en flykt.
Men det är inte bara filmen som slagit igenom utanför Indien. Inom it-världen anses Indien vara världsledande.
– Indien är helt klart på uppgång. Trots byråkrati och krångliga regler så ser man stora möjligheter. Det känns som att många yngre svenska företagare är intresserade, säger Thorbjörn Högberg, utrikeschef på Stockholms handelskammare, ett privat näringslivsorgan med 2400 medlemmar.
I Tyskland talar man om en Indien hajp. Indien är ett av de absolut mest populära resmålen. Och på årets Frankfurtmässa, som pågår just nu, är det samtida Indien årets tema. Bara i år har femtio boktitlar översatts till tyska, flera av dem från några av Indiens 24 regionala språk. Indien är också mässans hedersgäst och ett sjuttiotal indiska författare närvarar tillsammans med 173 indiska bokförlag. Därtill kommer en ett fyrtiotal indiska filmer att visas.
– Det är 20 år sedan Indien senast var hedersgäst. Sedan dess har otroligt mycket hänt teknologiskt och ekonomiskt i landet. Det vill vi uppmärksamma, säger Thomas Minkus, pressansvarig för Frankfurtmässan.
Nuzhat Hassan, generaldirektör directorpå National Book Trust i New Delhi, motsvarande svenska kulturrådet i Indien, skrattar lite generat åt det ökade intresset för hennes land.
– Det här ger en enorm självkänsla till de regionala områden i Indien som kan ha svårt att ta sig fram i bokskörden på hindi eller engelska.
Nuzhat Hassan vill ge en bild av det moderna Indien, men säger samtidigt att ett så komplext land inte låter sig beskrivas ens på världens största bokmässa.
Eva-Maria Hardtman, socialantropolog och forskare vid Stockholms universitet, är redaktör för två nya böcker om daliterna, de kastlösa. I novellantologin Berättelsen på min rygg: Indiens daliter i uppror mot kastsystemet – prosa, essäer och dokument som ges ut av Ordfront skriver daliter själva om sin egen klassresa. Samtidigt vittnar de om hur det känns att för alltid vara brännmärkt genom namnet.
I boken Detta land som aldrig var vår moder har dalitpoeter skrivit. Savi Sawarkar, konstnär och lärare vid College of Art i New Delhi, medverkar med bilder.
Men hur ska böcker om daliter klara sig när intresset för det moderna Indien ökar?
– De är ju en del i moderniseringen eftersom många trots allt har fått det bättre. I litteraturen har de hittills beskrivits med ett ovanifrån perspektiv. Det här är deras egna röster med självrespekt, säger Eva-Maria Hardtman.
Brittiska förlag har sedan länge visat stort intresse för den indiska litteraturen. På senare tid har även amerikanska förlag upptäckt Indien. Enligt chefredaktören Lasse Winkler på Svensk Bokhandel ligger svenska förlag efter.
– De har inte insett ännu att Indien är nästa stora grej. Förlag som Bonnier och Norstedts hoppar först på när de vet att det är en trend, säger han.
