Stoppa pressarna: Det finns saker som kan får dig sparkad i modevärlden. Man får helt enkelt inte säga ”I love Hitler”.

Ni har säkert inte missat att en av världens mest kända och begåvade designer, John Galliano, blev kickad från sitt jobb som chefsdesigner på Dior efter att en videoinspelning där han yttrade antisemitiska åsikter hade hamnat i den brittiska tabloiden The Suns ägo.

Men nu visar det sig att resten av världen ändå inte är nöjd. Modevärlden visade nämligen empati med spillran av en man som går under namnet John Galliano. Huffington Post huffade och puffade och gjorde något slags skamlista över de minst fördömande citaten.

Tillåt mig visa lite empati jag med.

Det var helt rätt av Dior att sparka Galliano och han förtjänar en Golgatavandring. Det är ju trots allt inte så att ni eller jag sitter och diggar Hitler bara för att vi har druckit ett eller två glas för mycket.

Men även om jag aldrig träffat Galliano så har jag träffat många bögar som han. Där andra ser en fyllgubbe ser jag en tragisk och bruten karaktär som enligt ryktet spenderade 5000 euro i månaden på skönhetsbehandlingar.

Man brukar klaga på att det är homosexuella män som dominerar inom modet, medan kvinnorna skuffas undan. Men det är också så att det är bögarna som imploderar eller exploderar. Förra året tog Alexander McQueen livet av sig och på sätt och vis var Gallianos sorti ett utdraget professionellt självmord (Dior hade kunnat sparka honom för flera månader sedan på grund av hans alkoholmissbruk).

För ett par år sedan läste jag boken The Velvet Rage av terapeuten Alan Downs. Den har nu blivit något av en ”sleeper hit”, en bok som håller på att bli en generationsbok för de som är gay. Enligt Downs dras bögar till områden där de kan få yttre bekräftelse som kompenserar för den skam de känner för att de är homosexuella – en falsk bekräftelse som med tiden skapar en allt större tomhetskänsla och ilska. Modevärlden känns som det perfekta stället för det. Galliano har invandrarbakgrund och kommer från ett tufft och fattigt område i London och det är inte svårt att tänka sig att det inte var lätt för en pojke som upptäckte att han inte var som de andra pojkarna.

Så för mig är inte detta enbart en historia om judehat utan även en historia om varför världens mest firade designer sitter som en ensam fyllkaja i en bar i Marais. Älskad av alla – men inte av sig själv.

Daniel Björk skriver om mode i Svenska Dagbladet.