Daniel Westling, blivande prins Daniel av Sverige, är säkerligen unik på många sätt. Framför allt för att han är den förste man ”av folket” som gifter sig med en svensk tronarvinge. Men unikt är det egentligen bara för att det inte har inträffat tidigare – i Sverige. Och detta av förklarliga skäl eftersom vi inte hade fullt kognatisk tronföljd, det vill säga att äldsta barnet ärver tronen oavsett kön, före 1980.
Det här betyder slutet på monarkin i Sverige, trumpetade krönikörer i veckan när den kungliga förlovningen eklaterades. Men faktum är att prinsessor och blivande drottningar i andra länder både har gift sig och skaffat barn utanför kungliga kretsar utan att några undergångsscenarier har infunnit sig.
Mycket har hänt sedan drottning Ulrika Eleonora fick överta kronan efter sin stupade bror kung Karl XII. Ganska snart ville hon abdikera för att maken, furst Fredrik av Hessen-Kassel, skulle få bli kung. På den tiden, tidigt 1700-tal, tyckte både omgivningen och drottningen själv att det var direkt olämpligt att hon var regent och inte han. Den ordningen gick helt enkelt inte ihop med hennes världsbild, framgår det i historieförfattaren Ulf Sundbergs bok Kungliga släktband där han reder ut de släkthistoriska sammanhangen hos svenska kungar och drottningar samt frillor, kungliga älskarinnor, och barn.
–Ulrika Eleonora försökte till och med få sin man till medregent, men det gick inte riksdagen med på, berättar Ulf Sundberg. Men när hon väl hade abdikerat visade hon sig vara en duglig regent när hon vikarierade för Fredrik under hans resor och sjukdomsperioder.
I modern tid är läget annorlunda. Det var säkerligen ganska otänkbart för drottning Elizabeth att ens överväga att träda åt sidan för att hennes man prins Philip, hertig av Edinburgh, skulle få nöjet att regera Storbritannien. Istället fick han lära sig att gå några steg efter sin hustru, hela livet.
Och det är detta som även väntar Daniel Westling. Att vara ett stöd för sin hustru, att ständigt stå i hennes skugga och att inte själv få fullfölja sina yrkesambitioner på det sätt han hittills har valt.
Kommentarerna kring kronprinsessan Victorias fästman har hittills mycket kretsat kring det faktum att han inte är av adlig börd. Men det är inga problem med det, tycker Patrik Åkesson, ordförande i Rojalistiska föreningen.
–I och med det kommande giftermålet får Daniel en helt annan status i samhället, som make till en blivande drottning. Det höjer med automatik upp honom något.
Vi har en monarki och kungligheter har något högre status än vi andra. Det är något av poängen, annars skulle de inte vara kungliga, resonerar rojalisterna. De som ojar sig över en framtida kungadynasti med rötter i Ockelbo visar bara upp en föråldrad syn, att släkten enbart kan föras vidare på manssidan, tycker Patrik Åkesson.
–I Danmark är kungaätten densamma även efter drottning Margrethes äktenskap med en fransk greve. Det blir ingen förändring här heller. Det är fortfarande Bernadotteätten.
Att svenska män numera ofta tar hustruns efternamn när de gifter sig är ju inte heller något revolutionerande. Det visar en titt i tidningarnas bröllopsannonser. Chefen för hovet, riksmarskalken Ingemar Eliasson, tog också udden av hela resonemanget när han från djupet av en tv-soffa i veckan förklarade att Daniel Westling i och med äktenskapet rätt och slätt blir prins Daniel Bernadotte.
Därmed formulerade han en svensk version av, ska vi kalla det, praxis Windsor. I Storbritannien har man nämligen löst den infekterade frågan om kungaätten på ett elegant sätt. Där lämnade prins Philip sitt efternamn Mountbatten och antog sin hustrus släktnamn Windsor när han gifte sig med Elizabeth 1947. Däremot blev han också kunglig höghet vilket inte blir fallet med Daniel. Han blir del av kungliga familjen men inte av kungahuset. Den frågan kan dock komma upp senare.
Philip är den ingifta kunglighet som har allra längst erfarenhet av ett liv i skuggan av monarken. En liten gallup bland britterna skulle förmodligen visa att de är rätt svaga för den oberäknelige Philip, och sympatiserar med hans dilemma: en rasande snygg karl, som tvingades avstå från en lovande karriär som sjöofficer för att istället i alla officiella sammanhang traska tre steg efter sin hustru. Och bara öppna munnen för att yttra plattityder när han säkert helst ville sparka folk på smalbenen.
Philip har aldrig stuckit under stol med hur uttråkad han många gånger har känt sig som monarkens mest påpassade tjänare. Men drottning Elizabeth har varit klok och följt drottning Victorias exempel. Hennes ”prince consort” Albert fick istället regera hemma, och att det även varit Philips roll är ganska uppenbart. Stundtals har han också visat en viss okänslighet, som i beslutet att skicka den veke 13-årige prins Charles till stenhårda internatskolan Gordonstoun i Skottland.
På parad följer prins Philip alltså plikten. Men man kan misstänka att han i rent trots gillar att vara känd för sina klavertramp och brist på diskretion. Det togs till exempel inte väl upp när han under ett besök i Kina omnämnde sina värdar som ”slitty eyes”, snedögda. Diskret har han bara varit när det gällt sina förbindelser med vackra damer, även om det numera inte är någon hemlighet att Philip i många år umgicks med en elegant nattklubbsägarinna.
Sysslolös har han aldrig varit och instiftade exempelvis Duke of Edinburgh’s award för allt från idrottsprestationer till scoutverksamhet. Priset har hjälpt tiotusentals brittiska ungdomar till bättre självförtroende. Han sitter också i diverse styrelser och är mycket respekterad för sitt engagemang i Världsnaturfonden. På senare år har han gjort sig känd som skicklig kusk i tävlingssammanhang. Nu är han 87 med en del ålderskrämpor men travar fortfarande, låt vara mer resignerat, på i ullstrumporna. Och alla som hört honom kan intyga att han verkligen håller bra, roliga och väl pålästa tal.
I Danmark gifte sig dåvarande kronprinsessan, nu drottning, Margrethe med den franske greven Henri de Laborde de Monpezat, som även han blev prins i samband med giftermålet 1967. Deras förstfödde son, kronprins Frederik, kommer att överta tronen efter sin mor. Ingen i Danmark tycker det är ett dugg underligt.
Och i Nederländerna blir den tyske diplomaten Klaus von Amsbergs son Willem Alexander en dag kung, efter sin mor drottning Beatrix. Prins Claus visade ganska tidigt tydliga tecken på att vantrivas i sin roll som drottningens gemål, inte minst då han fick finna sig i att bli petad som hennes politiske rådgivare av proffs på området. Han vårdades för allt svårare depressioner, men möttes också av stor sympati när han 1987 berättade om sina problem i nederländsk tv. Prins Claus dog 2002.
Och livet som ingift prins är sannerligen inte alltid en ständig dans på rosor. Efter de första årens smekmånad med pressen, då förlovning-bröllop-dop kommer som ett glittrande pärlhalsband av storsäljande löpsedlar, är det inte ovanligt att en sorts sjuårskris infinner sig. Så var det i Storbritannien där pressen började tala ur skägget om prins Philips klavertramp. Så har det definitivt varit i Norge, där prinsessan Märtha Louises man Ari Behn nyligen satt i svensk tv och erkände att det minsann inte alltid är så roligt när man är inne på åttonde året som kungligt ingift.
–Jag har en mellanroll. Jag har ingen titel, jag är gift med en prinsessa med allt vad det medför. Jag försökte i många år förstå min roll och det har varit svårt, sade han lite uppgivet och förklarade:
–Till mitt temperament är jag ganska frispråkig, och att hålla mig tillbaka har tidvis gjort mig skygg, mörk och deprimerad.
När det gäller Daniel Westling har medierna enormt ansvar, menar en person i det nyförlovade parets omgivning. Inte så att journalister skulle behöva avhålla sig från att syna Daniel, hans företag och hans kommande verksamhet eller uppgifter i sömmarna.
–Men de behöver ju inte heller utsträcka det till att börja trakassera personen Daniel och hans familj i Ockelbo. Hur han bemöts i pressen kommer definitivt att påverka kronprinsessan, och vill vi verkligen att hon ska må dåligt?
Titulaturen på det här området är fortfarande något föråldrad, och borde väl bli föremål för en revision. Om regenten är manlig, det vill säga kung, blir hans hustru drottning, precis som drottning Silvia. Om regenten är kvinnlig blir maken ”bara” prinsgemål och titulerad prins, inte kung.
Det är normalt att ett svenskt par startar sitt förhållande utifrån en maktobalans, konstaterar Lars Jalmert, professor i pedagogik och mansforskare vid Stockholms universitet. Han har sedan 1970-talet forskat i jämställdhetsfrågor och könsmönster och understryker att Victoria och Daniel verkligen inte förlovar sig in i ett jämställt samhälle.
–I Daniels och Victorias fall råder det förstås en omvänd maktbalans. Jag ser formellt inga problem med det, om inte han skulle se det så. Det finns ju många andra kvinnor som har större makt i samhället än sin make – företagsledare, ministrar, polischefer etc.
Det avgörande är, menar Lars Jalmert, hur paret har det i sin egen relation.
–Victoria och Daniel kommer säkert att möta många invändningar. Men med sina resurser och positioner borde de också kunna veta var de kan hitta professionell rådgivning om de nu skulle behöva det.
Nästa år, bröllopsåret, är det 200 år sedan Napoleons marskalk Jean-Baptiste Bernadotte kom till Sverige för att åtta år senare bli kung Karl XIV Johan. Att han inte var särskilt kunglig, hans far var advokat, har vi sedan länge glömt. Att han dessutom gifte sig med dottern till en sidenhandlare i Marseille och hon sedan blev Bernadottedynastins första drottning hör också till historien. Eller hur?
