Den livslånga inkomstgarantin för 157 kulturarbetare som har gjort betydande insatser för svenskt kulturliv gräver inga märkbara hål i den statliga budgeten, men i den kulturpolitik som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för har den uppenbarligen ett starkt negativt symbolvärde.
Man kan jämföra åtgärden med ett annat ideologiskt beslut – att slopa den fria museientrén. Inte heller där handlar det om att i första hand spara statliga pengar, utan om att stärka principen att kultur är en vara bland andra varor vi ska betala för.
”Konstnärslön” är för övrigt felaktigt uttryckt. Det handlar om att garantera konstnärer ett minimibelopp. Beloppet reduceras om konstnären har andra inkomster.
Så frågan lyder: vill vi ha ett samhälle som värderar viktiga konstnärers arbete så högt att man tryggar deras tillvaro?
För det är så inkomstgarantin har fungerat, som ett erkännande från ett samhälle som vågar bedöma konstnärligt arbete ur ett kvalitetsperspektiv, inte efter hur lönsamt det är. Men regeringens kulturpolitik handlar istället i mångt och mycket om att ta ett steg tillbaka. Det har ofta beskrivits som passivitet, men det är en väl genomtänkt sådan, inte utan tankemässiga kopplingar till nyliberalt tänkande.
Förslaget att ersätta inkomstgarantin med fem- eller tioåriga stipendier för specifika arbeten kan låta mer rimligt ur ett rationellt ekonomiskt perspektiv, men ur ett långsiktigt kvalitetsperspektiv är det mindre förpliktigande. Det är verkligen ingen tillfällighet att begreppet kvalitet var så kontroversiellt i debatten kring kulturutredningen. Det är inte ett redskap som regeringen vill använda offensivt i sin kulturpolitik.
När SvD i september avslöjade att den livslånga inkomstgarantin skulle tas bort kommenterades det livligt på nätet. I de flesta fall var det skrämmande läsning och åskådliggjorde ett förakt för konstnärligt arbete som dessvärre har blivit allt tydligare i debatten de senaste åren. Givetvis befinner sig Lena Adelsohn Liljeroth inte ens i närheten av de åsikterna, men det är beklagligt att den slopade inkomstgarantin blir ett sätt att ge de krafterna ytterligare livsluft.
