Oavsett vilka känslor Lars Norén väcker som dagboksskribent är han ovedersägligen en av Europas mest intressanta dramatiker och regissörer - efter stora framgångar på tyska, franska och danska scener helt nyligen. Det är därför bara att gratulera göteborgarna till att ha fått en duo - med Ulrika Josephsson som vd - som kommer att se till att Folkteatern i Göteborg bibehåller sin tradition som ofta radikal och samhällskritisk arena för en teaterkonst som vänder sig till en bred allmänhet.

Den som följt Norén/Josephsson under tiden på Riks Drama kan inte annat än imponeras av den höga kvaliteten såväl på nya Noréntexter som på den mängd klassikertexter som där fått premiär, iscensatta av Norén själv och andra, ofta unga regissörer.

Lars Norén har ofta varit först med att uppfatta varbölder hos samtiden: nynazism, hatbrott och samhällelig oförmåga att vårda psykiskt sjuka, brottslingar och narkomaner. Han har också genom sina pjäsval subtilt skildrat hur våldet från stora krig silat ner till ett personligt plan och orsakat alienation och desperation.

Göteborg framstår plötsligt som en kulturell huvudstad. Teaterchefen Anna Takanen på Göteborgs stadsteater genomdriver en fantastisk jämställdhetsförändring samtidigt som hon ger mängder av nya, intressanta pjäser premiär. Mattias Andersson på Backa teater har imponerat mycket stort med sin Dostojevskijtrilogi. Västra Götalandsregionen profilerar sig med kultur på ett sätt som får Stockholmspolitiker att framstå som kulturella mörkermän.

Det ska blli mycket intressant att följa vad som händer på Folkteatern i Göteborg och det är mycket roligt att radarparet Norén/Josephsson åter blir en aktiv del av det svenska teaterlivet.