När Grand theft auto 3 släpptes för sju år sedan var det den största revolutionen i spelvärlden sedan förstapersonsskjutaren. Spelet var banbrytande i sin maniska omsorg om detaljer, i sin populärkulturella förankring, i sin syrligt samhällskritiska attityd, i sin tvärsäkra stilkänsla och i bruket av musik. (I spelet användes hela soundtracket från Brian De Palmas Scarface).
Amerikanska tidskriften Newsweeks tongivande spelexpert N’Gai Croal har följt serien sedan starten, och han tvekar inte att kalla GTA för den mest inflytelserika spelserien under 2000-talet.
–Ett spel som Halo har varit väldigt inflytelserikt i sin genre, men det har inte haft tillnärmelsevis så omvälvande effekt på historieberättande och innehåll som Grand theft auto-serien. Grand theft auto 3 var banbrytande på så många sätt, och idag är dess innovationer så absorberade i spelkulturen att de känns som självklarheter.
Före nummer tre var Grand theft auto-spelen tvådimensionella actionspel där spelaren fritt rörde sig i en stad sedd från ovan, stal bilar och utförde olika mer eller mindre våldsamma uppdrag. Med Grand theft auto 3 blev staden tredimensionell, och Liberty Citys storlek, realism och känsla av liv och frihet fascinerade spelarna.
–Den öppna spelvärlden leder till emergens, oväntade situationer som uppstår i spelet som ett resultat av spelarens val och spelets reaktioner på dem. Det är ytterligare en innovation som Grand theft auto har stått för, säger N’Gai Croal.
Resultatet av den öppna stadens alla valmöjligheter är kaos. Spelar man om ett uppdrag ter det sig inte likadant som förra gången man spelade det. Man kan med andra ord aldrig lära sig exakt vilka beteendemönster som styr fienderna, utan måste anpassa sig till föränderliga situationer och improvisera. I essäantologin The meaning and culture of Grand theft auto beskriver den kanadensiske författaren David Annandale träffande spelet som en subversiv karneval.
Efter Grand theft auto 3 följde Grand theft auto: Vice city och Grand theft auto: San Andreas, som lade till nya dimensioner till GTA-upplevelsen. I San Andreas rör man sig inte längre i bara en stad, utan i en hel delstat, och mellan uppdragen kan man exempelvis spela biljard, driva omkring och tagga husväggar med graffiti, eller gå och gymma (vilket resulterar i att karaktären blir mer muskulös).
Tillsammans har de sålt närmare 40 miljoner exemplar, och Vice City är det bäst säljande spelet någonsin till Playstation 2. Men GTA-sagan har också präglats av kontrovers, protester och stämningar.
Utvecklaren Rockstar drar sig inte för att provocera, och de är tydliga med att de gör spel för en vuxen målgrupp. Ändå har många svårt att smälta det grova våldet i spelen, och inte minst att spelen erbjuder sadistiska alternativ som att betala en prostituerad kvinna för hennes tjänster (vilket ger tillbaka förlorade hälsopoäng) för att sedan döda henne och ta tillbaka sina pengar – en funktion som ser ut som ett exempel på ”emergens” men som i själva verket är ett medvetet designval som Rockstarchefen Sam Houser nyligen försvarade i en intervju.
Grand theft auto har också figurerat i mordrättegångar i USA där försvaret hävdat att den åtalade varit starkt påverkad av spelen, och när det avslöjades att San Andreas innehöll en gömd sexscen tvingades förlaget Take Two att dra tillbaka spelet från amerikanska butiker för att radera scenen. Tvisterna har dock inte på något sätt dämpat hajpen inför Grand theft auto 4, det första GTA-spelet till Xbox 360 och Playstation 3.
–Uppriktigt sagt tror jag att kontroverserna bara har hjälpt till att bygga upp Rockstars rykte som kompromisslösa spelskapare, säger N’Gai Croal.
Ett brutalt men magiskt universum
BANBRYTANDE SPEL. Kommers och kontrovers har gått hand i hand för Grand theft auto. Actionserien har betytt mer för spelmediet, och för synen på det, än något annat spel de senaste tio åren. Och nya GTA 4 är inget undantag. SvD:s spelredaktör Sam Sundberg berättar en framgångssaga.
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet







