Var det en budgetfråga som avgjorde att Malmö står värd för Eurovision song contest nästa år? Eller regionalpolitiska skäl? Public service-skäl? Kanske kommunalrådet Ilmar Reepalus löfte om att göra Eurovision till en folkfest för Malmö och Europa?

Men det är inte mediebilden som är problemet. Utan främst kommunalrådet Ilmar Reepalu.

Nej, svaret är, enligt SVT:s vd Eva Hamilton, att ”mångkulturella Malmö är den idealiska staden för det här internationella evenemanget”. Verkligen? Malmö är knappast den stad i Sverige och Europa som visat sig som ett föredöme när det gäller minoriteter.

När Rapport skildrar schlagerglädjen i Malmö framkommer det att nu ska ”mediebilden” av Malmö förändras eftersom den varit så ”tråkig”. Men det är inte mediebilden som är problemet. Utan främst kommunalrådet Ilmar Reepalu, som har gjort allt för att staden ska bli omskriven i utländska medier som New York Times, BBC och CNN, som något smått osannolikt.

President Obama skickade i april sitt sändebud Hannah Rosenthal till Sverige för att ta reda på vad som pågår. Efter mötet med Reepalu sa hon: ”Jag vet inte vad som finns i hans huvud eller hjärta. Men jag vet att språket han använder är antisemitiskt.”

Daniel Poohl, chefredaktör för den antirasistiska tidskriften Expo, har i Expressen sagt: ”Reepalu gör antisemitiska utspel gång på gång.” Eva Franchell skrev nyligen på ledarplats i Aftonbladet att Malmös starke man börjar få ”en lätt rättshaveristisk ton. Under senare tid har han trasslat in sig i resonemang som låtit både rasistiska och antisemitiska.”

Till och med socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén tog honom i örat i början av april på grund av hans uttalande om judiska församlingen i Malmö, då Reepalu hävdade: ”Sd:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så sätt driva sitt muslimhat.” Reepalu är faktiskt en karbonkopia av Bert Karlsson. Så fort någon av dem konfronteras med sina uttalanden hävdar de att de aldrig sagt så eller har missuppfattats.

I maj i år beskrev Expressen i ett stort reportage antisemitismen i Malmö. Lärare som fick höra talkörer från korridoren: ”Jäv-la jude! Jäv-la jude!” Elever som ropar: ”Där kommer judejävlarna!”

Det har fått till följd att 20-årige Malmöbon Siavosh Derakhti bildat föreningen Unga muslimer mot antisemitism, för att ”det är så så fel att skylla på judar här i Malmö för saker som Israel gör. Att judar ska behöva vara rädda är sjukt”.

Ilmar Reepalu skrev just i Expressen i maj att ”vi vill göra Eurovision song contest till en folkfest för Malmö och Europa!” Och i måndags tillade han i Aftonbladet: ”Det ska kännas folkligt och Europa och jag (sic!) tror att vi har de rätta förutsättningarna.”

Eurovision song contest 2013 borde äga rum i Loreens egna trakter, Stockholm eller Solna, som för övrigt lyckats bättre med sin integration än Malmö. Eva Hamilton behöver bara ändra ett ord i sitt entusiastiska uttalande: ”Mångkulturella Stockholm är den idealiska staden för det här internationella evenemanget.”

Signalen SVT nu sänder ut är att det spelar ingen roll vad Malmös starke man säger. Tydligen är stan ändå ”idealisk”. Nu ska vi ha kul, liksom. Är det public service, Eva Hamilton?