Snart öppnar Engelska skolan i Gävle. Från årskurs 4 är hälften av all undervisning på engelska. Skolverket har godkänt.

I förslaget till ny språklag, som SvD skrev om i onsdags, lyder paragraf 6: ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.” Skolväsendet är en del av det allmänna.

Förra året rapporterades om en kommunal förvaltning som inte ville att de anställda talade finska, Sveriges största officiella minoritetsspråk, med varandra på arbetsplatsen. Paragraf 8 i lagförslaget: ”Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken”.

Arabiska är Sveriges tredje största språk. I mer än hälften av Sveriges kommuner får arabisktalande elever inte den modersmålsundervisning de önskar. Paragraf 15 i den föreslagna språklagen stadgar att den som har annat modersmål än svenska eller de fem minoritetsspråken ”ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål”.

Den nya språklagen behövs alltså. Sverige är ofrånkomligen mångspråkigt. Starkare språk förtrycker svagare, om man inte med lagar och annan politik försöker hålla någorlunda styr på styrkeförhållandena. Engelskan pressar svenskan, och svenskan pressar minoritets- och invandrarspråk. Språkklyftor hotar att läggas till kunskapsklyftor och klassklyftor.

Språklagsutredningens förslag är därför mycket bra: en lag för ett mångspråkigt Sverige med svenska som gemensamt huvudspråk.

Möjligen är den lite för kraftlös. Det är en ramlag, en skyldighetslag utan sanktioner. En enskild kan inte kräva ut en rättighet; Ali kan inte gå till domstol när han inte får sin arabiskundervisning. Skolverket eller Gävle kommun kan inte dömas till böter för brott mot paragraf 6. Däremot kan de anmälas till JO eller JK.

Det finns goda motiv för ramlag. Sanktioner kräver utförlighet och detaljspecifikation. Man måste slå fast exakt hur mycket svenska som ska finnas vid sidan av engelskan på en naturvetenskaplig forskningsinstitution eller precisera hur många timmar som ska vara på svenska i varje årskurs i grundskolan.

Sådana avvägningar är svåra i allmän lagtext. Det är klokare att försöka lita till att myndigheter i stat och kommun begriper innebörden i ramlagen och handlar därefter, med utrymme för lokala avvägningar.

Men vi får se. Det kan visa sig att studenter förvägras att tentera på svenska – inte bara en gång, utan regelmässigt – att inga modersmålslärare finns i arabiska eller somali eller att inga engelskspråkiga avhandlingar får sammanfattningar på svenska. Då måste det till specifika paragrafer i skollagen och högskoleförordningen utifrån den nya ramlagen.

Skolverket har just nu åtskilliga ansökningar liggande om engelskspråkiga friskolor. Språklagen kan inte träda i kraft förrän den 1 juli 2009, så verket kan ju snabba på med tillstånden. Det skulle bädda bra för språklig detaljlagstiftning. Bättre då att följa lagens anda redan nu.