Larry David är inte riktigt klok. Tack vare det har han fått ihop en stor del av manuset till Seinfeld och sin egen serie Curb your enthusiasm, som någon illitterat person döpt om till Simma lugnt, Larry när den visas på SVT och Canal+.

På Canal+ First har den senaste säsongen precis dragit igång (torsdagar kl 20.30) och här kombinerar Larry David båda serierna genom att låta Seinfeld-gänget återuppstå. Då handlade det om ingenting och nu handlar det om ingenting spetsat med Larry Davids signum: Det som inte går att bråka om är inte värt att nämna.

Tittare som missat de tidigare sex säsongerna av Larry David rekommenderas att försöka le överseende i början för det här är killen som saknar fingertoppskänsla. I själva verket har han inga fingrar över huvud taget. Han är empatilös, tondöv och hundraprocentigt egocentrerad.

Står man ut i fyra-fem avsnitt så är man fast. Tillvänjningen gör att man vill se vem Larry David ska bråka med härnäst i något som närmast liknar en studie i argumentationsteknik.

Det går till och med att känna en viss sympati för den egotrippade, socialt inkompetente, koleriske, flintskallige mannen som driver med allt, inklusive sin judiskhet och alltid (utan undantag) säger fel sak vid fel tillfälle. Han grälar om allt och när det inte kan bli värre blir det ännu värre tills det blir outhärdligt.

För ett par år sedan ringde jag upp Cheryl Hines, som spelar hans hustru i serien och hon utbrast att ”Inte ens våra vänner stod ut i början”. Hon menar att många känner igen Davids sociala brist: ”Ta en fest där det är meningen att man ska prata med folk som man inte känner. Larry struntar i sådant vilket är fruktansvärt kul att se.”

I de nya avsnitten har han redan hunnit reta upp många katoliker i USA då han driver med mirakeltänkandet. I en scen står han och kissar och det råkar stänka upp på en tavla som föreställer Jesus. När Davids assistent kommer in efteråt ser det ut som om Jesus gråter, vilket hon uppfattar som ett mirakel. Nu är katolska organisationer kränkta och kräver ursäkter, vilket de inte kommer att få eftersom David slår åt alla håll.

Han driver även med sin flickvän som precis fått cancer. När doktorn vill prata med David om sjukdomen irriterar han sig på att läkaren tar en läsk ur kylskåpet utan att fråga om lov. Cancern är inget han bryr sin överhettade hjärna med.

Så varför älskar man killen varje vecka? Det gör man inte. Men man skrattar högt. När avsnittet är slut är det som en befrielse av högsta magnitud. Men snart infinner sig suget efter nästa. Att än en gång få se David försöka få upp någon teknisk pryl som är vakuumförpackad i hårdplast som inte går att öppna utan hysteriskt övervåld.