Sidan 18 i det fyrtionde albumet som nu ges ut med den sista rutan som upphovsmannen harold R Foster skapade själv.
Riddare med svärd, mantel och fyrtiotalsfyrkantiga ansikten med bestämda hakor. Vilda vikingar i stora skägg, sturska slavar, milda abbotar och kvinnor – drottning Aleta! – i skira plagg och med långa ögonfransar.
En fläkt från en svunnen tid… och alldeles, alldeles nyutgivet. Mitt bland mangatitlar som Fullmetal Alchemist och Keroro – Grodan från rymden, eller svenska album av serieskapare som Nina Hemmingsson och Martin Kellerman, har nu Bonnier Carlsen kommit fram till utgivningen av de sista fyra albumen av Harold R Fosters Prins Valiant. Band 37, 38, 39 och 40 närmare bestämt. Alla på 48 sidor.
– Att läsa serier är att lära sig ett språk, att tolka vad som står, en ny dialekt. Man måste vänja sig vid språket för att förstå det. Prins Valiant är en oerhört skickligt tecknad serie, men den är ju lite speciell i formen för nutida läsare, säger Thomas Storn, ansvarig för Svenskt seriearkiv inom Seriefrämjandet i Lund.
På telefon redogör han för seriens historia, drar paralleller till andra äldre serier såsom Fantomen och Blixt Gordon och tar utgivningen av Valiant-albumen i försvar: serien är en av de stora äventyrsklassikerna och har ett berättigande som just klassiker.
Prins Valiant publicerades första gången i New York Journal. Den gjordes som delvis avslutade ensidesavsnitt med text under varje bild och utan pratbubblor.
Den värld som skildras i serien är en blandning av medeltid, romarrike, berättelserna om kung Arthur och riddarna kring runda bordet och kampen mellan ont och gott. Författaren Jan Guillou är uppvuxen med serien. Tack vare sin morbror fick han läsa den i hemgjorda album: varje vecka hade morbrodern rivit ut sidan ur tidningen, klistrat upp dem på grå kartong och satt in i pärmar.
– Prins Valiant var ju något som alla killar kände till och läste vid den här tiden. Man kunde alltid anspela på serien, alla visste vem Sir Gawain eller Boltar var. Men som något äldre väcktes också en viss misstänksamhet mot det ytterst föraktfulla förhållandet till kvinnor som finns i serien.
Din egen hjälte heter Arn precis som Prins Valiants äldste son.
–Prins Valiant har spelat en viktig roll i mitt litterära liv, det gör ju det man läser med engagemang i unga år. Det är klart att Arn var ett namn som fanns i min repertoar från barndomen. Och riddarintresset tycks ju inte ha dött ut att döma av intresset för mina egna böcker.
Författaren PC Jersild minns inte riktigt själva handlingen i serierna längre, men väl att han ville likna Prins Valiant och att han tyckte prinsen var tjusig i sin svarta pagefrisyr. 1966 skrev Jersild romanen Prins Valiant och Konsum. Där är det en flicka som har prinsen till hjälte och möter honom – som levande – i sina lekar.
–Vi lekte ofta krig på den tiden, indianer och vita eller riddare. Vi gjorde träsvärd, sköldar av plywood och hjälmar av gamla grammmofonskivfodral. De passade som hjälmar för de hade ett hål i mitten som ansiktet kunde titta fram igenom.
Jonas Lindwall, museipedagog på Livrustkammaren i Stockholm och ansvarig för Riddarklubben, läste också Prins Valiant men det var i albumform i början av 1980-talet. Ett väldigt hopkok, säger han i dag.
– Men då tyckte jag att den var spännande – utom när det handlade om kärlek och sådant. Svärd och strider var roligare.
Riddarklubbens medlemmar, där de flesta är mellan fyra och åtta år, tror han är något för unga för serien. Historien om Valiant handlar även om äktenskapliga gräl, svartsjuka, längtan efter makan/maken under alla hjältedåd och om deras barns födelse och uppväxt. Det är anklagelser från hustrun som ”Måste du åta dig alla uppdrag? Kan du inte tänka lite på din familj också?” Men även en viss vardagsromantik, som när hjälten ska gå in till sin fru efter fjärde barnets födelse men först fåfäng gör sig vacker inför hustrun – eller när de vid ett återseende faller i hänförd beundran inför varandras skönhet.
Just figurernas utveckling tror Seriefrämjandets Thomas Storn är ett av skälen till att serien överlevt så länge.
–Det är ett tacksamt persongalleri och en utvecklingshistoria. Från prinsens uppväxt till hur han blir vuxen och allt bättre som riddare, träffar Aleta och får barn. Dessutom är det en trovärdig värld inom fiktionen som Foster skapat, en värld som många har en bild av från mytologin kring kung Arthur och romarriket.
Vilka är då Prins Valiants läsare i dag? Män över femtio eller sextio som, liksom P C Jersild och Jan Guillou, läste serien som barn i veckotidningarna. Den bedömningen tycks hela seriebranschen göra och man talar om ”hög nostalgifaktor” .
Karin Nilsson är förläggare för Prins Valiant på Bonnier Carlsen. Efter att serien haft en svajig utgivning på andra förlag beslutade Bonnier Carlsen 1991 att ge ut Fosters Valiant-serier i sammanlagt 40 album.
–Jag är säker på att många yngre skulle uppskatta serien om de bara hittade den och tog sig tid att läsa. Den innehåller ju allt: spänning, historiska miljöer, romantik, humor och magi. Det har blivit en hjärtesak för oss att fullfölja utgivningen, även om upplagan ibland varit på smärtgränsen till vad man kan trycka.
