En person som det går att tala om allt med, och som har ett strålande leende. Så beskriver Mauricio Rojas, rektor för Madrids högskola för integration och internationellt bistånd och återkommande skribent i SvD, sin vän Mario Vargas Llosa.

– Jag har skickat honom ett mejl för att gratulera. Jag är så glad, säger Rojas.

Han och Vargas Llosa lärde känna varandra för runt sju år sedan på olika möten i Madrid. Sedan dess har de också umgåtts privat när de har haft chansen.

– Vi brukar ses när han är i Madrid. Då pratar vi om allt möjligt. Han skrev för en tid sedan en artikel om mig som publicerades i den stora spanska dagstidningen El País, den hette ungefär ”att göra sig svensk”, och handlade om min tid i Sverige, säger Rojas, som bott i Sverige i många år.

Han tycker att Vargas Llosas böcker präglas av att det alltid finns ett humanistiskt budskap.

– Marios romaner är alltid väldigt genomtänkta, han utgår från en verklighet som han studerat väldigt noga. Han genomför en stor resa inför varje roman, säger Rojas.

Hans personliga favorit är boken Kriget vid världens ände.

– Det är en historisk roman om en utopisk politisk religiös rörelse i Brasilien. Otroligt intressant om hur utopin förvandlas till motsatsen, säger Mauricio Rojas.