Ingenting är omöjligt. Förutom en enda sak.

Att försöka hävda att man har humor när det är uppenbart för resten av världen att man har fått alla spår av komisk förståelse avlägsnade på en kirurgisk klinik i Schweiz.

Sällan har det i modern tid varit så uppenbart som när Armando Iannuccis briljanta – och alldeles snart äntligen Sverigeaktuella – politiska komedi In the loop gick upp i Storbritannien i våras.

Den svenska premären sammanfaller med att BBC2 börjar sända en efterlängtad ny säsong av The thick of it, serien som är filmens förlaga och som har visats på Sveriges Television med den lite olyckliga titeln Trist, herr minister.

Både i filmen och serien är det skådespelaren Peter Capaldis porträtt av den, milt uttryckt, ilskne politiske strategen Malcolm Tucker som stjäl varje scen han är med i. Hans utmejslat ironiska förolämpningar, svordomar och grova utskällningar saknar motstycke i den moderna humorhistorien.

Den brittiska övärldens kritiker var för en gångs skull rörande överens med biobesökarna om In the loops genialitet. Medan medierna slogs om att älska In the loop mest inledde en enda person en manisk motkampaj: Malcolm Tuckers ofrivllige förebild Alastair Campbell.

Den nu 52-årige Campbell är en legendarisk figur i brittiska medier och politik. Mest känd är han som mediestrateg och talesman för Labours Neil Kinnock och Tony Blair.

Respekterad, älskad och avskydd om vartannat. Ena dagen pris- belönt för sin utmärkta bok The Blair diaries och hyllad för sitt engagemang för välgörenhet, nästa dag misstänkt för att ha fabricerat lögner om Irakkriget.

Han hatade att utmålas som inspirationen bakom Tucker och tog varje tillfälle – samt några till – i akt för att i bland annat BBC:s Culture show, i sin egen blogg och i en artikel för The Guardian påpeka att folk inte borde se den här filmen för att den är tråkig och faktiskt inte ett dugg rolig.

Men det enda som hände, det enda som alltid händer när en offentlig person, kanske i synnerhet en politiker, ska bevisa att han minsann har humor och självironi så framstår det bara med den genomskinligaste klarhet att det förstås förhåller sig precis tvärtom.

Lagom till In the loops svenska premiär har även Sverige förärats med en högst ofrivillig förebild för en potentiell ny våg av politisk satir i den moderata riksdagskandidaten Anton Abele. Det är svårt att inte applådera hans dokumenterat outtröttliga insatser för att till varje pris försöka stoppa gatuvåldet. Ändå är det omöjligt att inte att se de uppriktiga kampanjfilmer som Abele själv har lagt ut på Youtube som något annat än det allra renaste humorguld.