Det är exakt en månad kvar.
Den 21 november infaller No music day.
Det här med att göra något just genom att inte göra något har varit populärt ett tag; En köpfri dag ligger inte så många år efter köpfesten Halloween som nysvensk tradition. No music day, som instiftades av den gamle KLF-anföraren och popkulturfilosofen Bill Drummond i fjol, borde kunna fylla motsvarande tankestimulerande funktion i en tid av allt hetsigare musikkonsumtion. Alltså, vem, utöver Simon Reynolds, blir inte matt av tanken på alla mp3-bloggar som man borde hålla koll på, varje dag?
Manifestet på Nomusicday.com - med påbud som ”mjölkbud ska inte vissla” och ”Ipoden får stanna hemma” - avslutas: ”No music day existerar av diverse skäl, du kanske har ett”. I det senaste numret av Observer Music Monthly berättar Drummond om sina egna bevekelsegrunder. Han behövde en dag, skriver han, för att ”tänka på vad jag vill ha och inte vill ha ut av musik. För att inte blint - eller dövt, rättare sagt - konsumera det som erbjuds. En dag när jag kan utveckla mina idéer”. Tystnad alltså. Visst låter det bra?
↑ Jarvis Cockers solodebut Jarvis. Varm och intelligent mogenpop.
↓ Min bror Frank-inslagen i TV8:s Studio Virtanen. De taffliga sketcherna är som The Office, minus humorn, alltså rakt igenom plågsamma att se
En musikfri dag låter ljuvligt
Twingly Blogsearch
Fler kommentarer
Visa kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
