Min vän Martin Luuk gav nyligen ut en liten bok, eller snarare ett häfte, med titeln Jag ska sluta träffa folk och börja umgås via kommunikéer.
Det känns alltmer som det modernaste beslut man kan ta denna medialt mycket märkliga vårvinter 2006.
En vårvinter när skivbolaget Universal stoppar frilansjournalisten Björn af Kleen från att någonsin skriva om deras artister igen efter att i Sydsvenska Dagbladet ha publicerat ett uttalande av Petter - och för honom ett väldigt karakteristiskt sådant - om hur alla som laddar ner musik olagligt från nätet bör avrättas.
Exakt hur de tänkte stoppa honom framgår inte, men de har säkert utvecklat någon smärtsam elektrisk metod i sina underjordiska litauiska koperingsskydds-laboratorier.
En vårvinter då Alexander Bard och någon ilsken socialdemokrat kallar folk för pedofiler som vore det den värsta tänkbara förolämpning. De flesta av oss är överrens om att Bards undermåliga poporkester Bodies Without Organs är en betydligt grövre förolämpning och detta har alltså ingenting att göra med att Bard fyllde 71 i somras och gruppens sångare är 11 samt en deadringer för den lilla killen i Viscontis Döden i Venedig.
I jämförelse med Bodies Withour Organs brott mot musiken framstår ju pedofili som en otidsenlig sexuell läggning som man enkelt kan vifta bort som vore det ett avsnitt av Småstjärnorna.
Det råder en hätsk stämning och vi har redan lärt oss att diskussioner inte löser någonting. Vare sig de utspelar sig bakom lyckta dörrar eller i dagspressen.
Ironi är, som vanligt, den enda vägen ut.
Lär av allkonstnären Bill Drummond och hans kollega Jim Cauty från technoduon KLF. Lika mediatrötta som alla vi andra kallade de nyligen till presskonferens i London för att avslöja hur de skapat Pete Doherty som en konstinstallation. Punkt för punkt förklarade de sedan hur de gått tillväga. Från The Libertines första spelning till Dohertys senaste bilstöld. Endast hans affär med Kate Moss hävdar de att de inte hade planerat.
Storartad satir, magnifik humor och givetvis ett resultat av att inte tala med andra människor och i stället vänta på rätt ögonblick för en kommuniké.
Så nu väntar jag otåligt på beskedet att Alexander Bard är uppfunnen av hans andlige fader Bert Karlsson.
Men någonstans innerst inne är jag övertygad om att dessa mediala små bomber enbart har varit en kollektiv rökridå som Bonnier-koncernen arrangerat för att ta fokus från den betydligt intressantare diskussionen om varför deras omhuldade modejournalist Vecko Revyns Ebba von Sydow - tillsammans med herrtidningen Kings Per Nilsson - gör reklam för klädkedjan MQ.
