Grannarna i Wip konsthall, där Erik Aalto huserar, klagar på lukten. Man får inte ha pälsdjur här, så man borde inte få ha rökelse heller.

Inne i konstnärens ateljé, till stora delar täckt med tyg och juteväv, är doftdimman tät. Aalto själv är okontaktbar. I rollen som sitt alter ego Sir Eric Beyond har han bäddat ner sig i en ohyvlad träkista, på lit de parade inför kameran. Ögonen är slutna.

Sir Eric Beyond, Erik Aaltos egenhändigt adlade performancepersona, uppklädd i tweed och dyra läderaccessoarer, dök upp ett par år in på 00-talet med experimentella, veka popsånger och den stillsamt aggressiva ambitionen att meja ner alla poser. Sedan han släppte albumet Sir Eric Beyond and the Avant Garde år 2006 har emellertid livstecknen från honom varit få.

I den nya föreställningen Sir Eric Beyond is dead!, som har premiär på Stockholm comedy festival på lördag, har han alltså helt tagit steget över till andra sidan.

Fast själv ser han det inte som ett adjö, utan ett på återseende, säger Erik Aalto dagen innan, klippt i snaggade sidor, skarp, asymmetrisk bena, och klädd i t-shirt, kofta, tygkasse, som en typisk samtida alternativ kulturarbetare på ett kafé på Södermalm.

Vid sidan av pop som konst arbetar han också bland annat med video, i eget namn.

På scen vill han åt det flummiga, det undermedvetna. Man ska inte veta vad som händer, efter att scenen är satt vill han själv inte veta vad som ska hända. Det han vet helt säkert är att han vill vara allt annat än ännu en kompetent, färdig artist redo att konsumeras.

–Musik i sig är ju så flyktigt, men musiker är så fysiska, så fast i kroppen och nuet. Det har varit så sedan 1950-talet. Det kändes intressant med en artist som är död, men som ändå uppträder. En person som svävar mellan verkligheten och en annan dimension.

Varför dog Sir Eric Beyond?

–Han är för känslig och empatisk. Han kunde inte leva fullt ut i det här samhället.

Vad är det han är för känslig för?

–All intolerans. All intolerans som finns eftersom vi har en överenskommelse om att allt är tippen för att man har det materiellt bra. Det går åt helvete, det vet man ju. Alla vet att det är fel med den typen av konsumtion som vi håller på med, att vi blaskar runt med tonvis av materia fram och tillbaka över världen.

Men Sir Eric Beyond är samtidigt en artist med väldigt särpräglad stil, mycket överklassattiraljer. Saker verkar vara viktiga för honom.

–Jo. Han är ju feminist och pacifist, men han är också väldigt konservativ på vissa sätt, han är till exempel starkt för småskalighet. Detta är hans hållning: Det är bra att betala väldigt väldigt väldigt mycket för handgjorda, kvalitativa saker.

Den här överdrivna, ålderstigna överklasstilen som Sir Eric Beyond hade blev vanlig några år senare kring Stureplan. Varför blev den så populär?

–Dels tror jag det beror på att det är lite anti att vara klädd som en gubbe eller tant: Okej, jag är inte en ung sexperson, jag gör något annat. Men sedan tror jag tyvärr också att det är så att man gillar att leva ut detta att man har det bra och att det är ordning och reda. Det finns något obehagligt i det.