En kvinna ligger på sidan med ansiktet vänt mot åskådarna. Brösten är blottade. Den ena handen vilar bakom huvudet i en tillgjord pose.

Hon skulle kunna vara en pinuppa eller en modell i en annons för solkräm – om det inte vore för att hon är flådd, att hennes mage är uppskuren och att det innanför syns en död åtta månaders baby.

Verket Tillbakalutad gravid kvinna ingår i utställningen Body Worlds, som i dag öppnar på vetenskapsmuseet Tom Tits Experiment i Södertälje. Liksom alla kroppar här har kvinnan en gång varit en levande människa. Efter sin död blev hon ”plastinerad”, fick sina kroppsvätskor utbytta mot flytande plast.

Tekniken är uppfunnen av den tyske professorn i anatomi Gunther von Hagens. Om man ska tro hans kollega och hustru, Angelina Whalley som finns på plats vid förhandsvisningen, så har den skapat en unik möjlighet.

–Som människa bär du runt på din kropp hela livet, men du får aldrig se hur den verkligen ser ut. Vad vi gör är att ge dig chansen att se på vilket underbart sätt kroppen är uppbyggd, men också hur ömtålig den är. Det är en rörande upplevelse, säger hon.

Detta är den officiella berättelsen om Body Worlds – ett folkbildningsprojekt som väcker intresse för anatomi och uppmuntrar till ett sunt leverne, och som på Tom Tits har den mysputtriga undertiteln ”kärleken till livet”. Angelina Whalley hänvisar till en studie där besökare intervjuats om hur utställningen påverkat dem. Var tionde hade dragit ner på rökningen, var tredje hade börjat äta nyttigare och två av tre sade sig tänka mer på sin hälsa.

Det är nästan svårt att tro att hon talar om samma utställning som har beskrivits som en oetisk, spekulativ freak show.

Body Worlds har sedan starten för sjutton år sedan turnerat jorden runt. Överallt har de plastinerade liken väckt protester, fördömanden och debatt. Kritikerna har liknat Gunther von Hagens vid Frankenstein och Josef Mengele – sannolikt den bästa reklam han kunnat få. 34 miljoner människor har sett vad Angelina Whalley kallar ”den mest framgångsrika utställningen någonsin”.

Tom Tits vd Björn Edlund är förvånansvärt uppriktig om hur tveksam han länge var.

–Ja, oj oj oj, det här var inget lätt beslut. Jag har full förståelse för den kritik som finns. Men vi lockades av utställningens attraktionskraft på besökarna och att den passar bra in i det Tom Tits försöker göra, att öka intresset för naturvetenskap och teknik.

Body Worlds mest makabra verk är inte med på Tom Tits – som det par i samlagsställning som har visats i Berlin. Men här finns hjärtan, hjärnor, njurar och penisar, en ickerökares gräddvita lungor bredvid en rökares kolsvarta dito, samt foster i olika stadier – från embryon små som mandlar till bebisar i femte månaden. Samt självfallet hela kroppar, mestadels män i betydligt aktivare poser än den gravida kvinnan. De spelar badminton, spanar i kikare, joggar eller riffar på en Fender Stratocaster.

Det hela är oändligt fascinerande, men känslan är mer en skräckblandad förtjusning. Är det den kunskapstörstande naturvetaren inom en som blir fängslad? Eller är det han som inte kan låta bli att titta när han åker förbi en bilolycka?

På vägen ut ur utställningslokalen hänger ett skrivet budskap från Gunther von Hagens. Professorn tackar och beskriver vad han hoppas att de döda kropparna ska kommunicera till besökarna:

”Jag var som du – levande. Du blir som jag är – död. Men du kan också bli det jag är – en plastinerad kropp.”