Varje år lockas 60000 personer av denna mix av gammaldags marknad, möten mellan entusiaster och en folklig kultur.
Trädgårdsintresset har ökat enormt under ett antal år och fångar en samtid där man bryr sig om ekologisk och sund mat, hantverk och kontakt med en tradition. Idag fungerar trädgården som ett extra rum, plats för egensinnighet och vilda designdrömmar. Det handlar om att gå från kontoret till täppan, välja bra material och bygga vackra växthus, men också om att vårda en tradition, förmedla ett arv med aspekter på estetik och nyttighet. Fritidsintressen berättar vilka vi är – eller kanske vilka vi vill vara: miljömedvetna individualister som får frön att växa.
Den som följt trädgårdsmässan under ett antal år ser hur samhället tagit sig an odlandet. Här visar flera städer stolt upp reklam för sina parker och därmed en stadsparkstradition som existerat under ett sekel. Plötsligt vimlar det av olika trädgårdsutbildningar på olika nivåer som propagerar för sig själva – men även påminner om hur stor ekonomisk sektor trädgårdsbranschen blivit.
Mässan får också mer och mer hantverksprodukter – ett Hälsingesnickeri säljer trädgårdsmöbler av fin kvalitet och en firma gör kopior av sekelskiftessoffor för utomhusbruk men producerar också ett utsökt lusthus, ritat av Fredrik Blom 1822.
Balkonger är fortsatt hett. Ju fler lägenheter som ombildas till bostadsrätter desto fler nya uterum. Många firmor och butiker specialiserar sig på föremål till altaner och balkonger: ny för året är bland andra en Stockholmsbutik där Peter Ødegård, välkänd trädgårdsdesigner, blandar nytt och gammalt om vartannat. Han fick pris för bästa monter.
Den obligatoriska balkongutställningen har numera mest blivit en räcka fullständigt galna installationer istället för förslag på vettiga idéer. Det hela liknar mer barock trädgårdskonst än praktiska förslag.
Den sena våren har gjort att utbudet av växter är litet. Många gamla bekanta är ändå på plats, den trevliga danskan som säljer billiga julrosor, tysken som visar upp dyra vitsippssorter.
Pelargonutbudet ökar, liksom intresset för denna blomma, för vart år, något som man gärna vill läsa en sociologisk avhandling om: Hur blev dessa fattigmansblommor ett samlarobjekt för så många? Är fenomenet en nostalgisk längtan efter mormödrar och trygghet eller bara ett behov att genom samlande göra tillvaron överblickbar och katalogiserad?
Under mässan koras årets pelargon. Blev det Mårbacka tulpan eller den spretiga stjärnpelargonen Lotta Lundborg, uppkallad efter en entusiast, som korsat fram egna sorter? Nej, det blev hela gruppen brokbladiga pelargoner.
Missa inte den knäppa fågelholksutställningen mellan A- och B-hallen – gjord av ungdomar. Köp en stickling hos det nya Dahliasällskapet. Inhandla en planta från Pelargonmuseet, Bodafors utanför Nässjö.
Trädgårdsmässan går inte att sammanfatta – den är vad var och en vill att den ska vara, man ser det man tittar efter: myskankor, bastutunnor eller komposteringskärl. Kisskannan Towa, bronserna och urnorna hos Mr Fredrik eller bananplantorna för utomhusplantering hos Europeiska palmsällskapet.
Den som letar efter medel mot spanska skogssnigeln kommer att hitta en uppsjö av manicker och förslag. Att skapa en trädgård handlar ju inte bara om att leva med den verkliga naturen utan lika mycket – eller mer – om att motarbeta den.
