Skulle gissa att det är konstnären och jurymedlemmen Peter Johansson som till stor del ligger bakom denna söta motvals-röra. Han är själv en vildsint konstnär med fäbless för det folkliga och som varken räds trädgårdstomtar eller bildäcksplanteringar (även om just sådana inte visas här). ”Det svåraste med juryarbetet var att inte kunna välja in sådana konstnärer som jag ville se gå vidare, när ingen annan i gruppen visade intresse”, skriver Peter Johansson i katalogen.

–Det är sällan slitningar i vårsalongsjuryn, sedan kan man diskutera om inte Peter Johansson hade alltför dåligt omdöme i vissa fall, säger konsthallschef och tillika juryordförande Mårten Castenfors med en diskret blinkning.

Förutom Peter Johansson och Mårten Castenfors har också Ernst Billgren och Annika von Hausswolff delat ansvaret att som jury försöka sortera bland allt upptänkligt som 2200 sökanden från hela landet skickat in. En gemensam slutsats? Knappast. Mer än att det är förvånansvärt mycket broderi.

–Kanske är det så enkelt att jag i fjol drog ett dumt skämt om att vi skulle satsa på broderi, när alla andra satsar på foto, säger Mårten Castenfors.

Oavsett nål eller pensel eller vad man nu har till hands är årets vårsalong befriande galen. Sällan har så många udda prylar skänkt sådan livskraft. Eva Wilms skickligt utförda målningar är i en klass för sig, men även unga Linnéa Rygaard visar upp ett måleri som väcker mersmak. Dan Lestanders skulptur av aluminiumvajer, Den ekonomiska bubblan, både lockar och vittnar om ett gediget hantverk medan Fredrik Forslinds blyertsskapelse, ett exakt återgivet fotografi, andas både Fredrik Hofwander och Gunnel Wåhlstrand.

Så visst finns det guldkorn. Men hit hör inte Caroline af Ugglas, eller i alla fall inte hennes konstnärliga färdigheter. Verket, En dag på jobbet, är ett slags självporträtt av sångerskan liggandes på ett piano, iklädd endast ett blått tygstycke. Vi lämnar henne där och försöker inte ens förstå. Det finns nämligen annat som pockar på uppmärksamhet i Liljevalchs välkända salar.

Ruben Wättes humoristiska gängvästar, som annars brukar ses streta över mc-åkares välgödda bukar har här gjorts om till sarkastiska nutidsblinkningar till Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Denna politiska konst i light-version kommer garanterat att få många av de förväntade 60000 besökarna att le och kanske till och med tala med medbetraktarna om konst eller gängbråk.

Vårsalongen, ett av Stockholms allra tidigaste vårtecken, och som sedan 1921 visat upp det som skapas runt om i landet, har i år en om möjligt ännu ystrare framtoning än tidigare. Och när sockerkoman är nära och sinnet aningen avtrubbat – så står man plötsligt öga mot öga med en jättekanin av imiterat lego. Äntligen!

Ingen kan säga att ett besök på Vårsalongen inte innehåller överraskningar. Och det är gott nog. I alla fall för oss som både gillar konst och marängsviss med extra allt.