Esbjörn Svensson trio E.S.T. prydde omslaget till Down Beat 2006. Det kan ha varit första gången en europeisk grupp fick den äran. Uppgifterna skiftar, men det är i vilket fall inte många européer som synts där. Esbjörn Svenssons trio kallade sig en rockgrupp som spelade jazz. Att gruppen skrev sig med förkortningen E.S.T. underströk också att den inte var en traditionell pianotrio. Esbjörn Svensson var inte en pianist med rytmsektion. Trion var en grupp där de tre musikerna var helt sidoställda. Basisten Dan Berglund och trummisen Magnus Öström var lika ovillkorligt integrerade och nödvändiga för gruppens musik som Esbjörn Svenssons piano.

Allt detta säger något om trions musik. Esbjörn Svensson var, möjligen vid sidan av Ulf Wakenius, ett av de internationellt mest kända namnen i den samtida svenska jazzen. Många svenska artister och musiker har haft framgångar i Storbritannien och på kontinenten, men E.S.T. lyckades också tränga in i ett bredare amerikanskt jazzmedvetande. Det skedde genom en hård satsning. I en intervju i DIG Music (av Gunnar Holmberg) häromåret sade Esbjörn Svensson att besöken i USA visserligen varit förlustresor, men nödvändiga för att synas. Han sade också att de även betydde mycket för etableringen i Europa: ”Alla i branschen reagerar på att vi spelar och uppmärksammas där, så det blir en slags spinoff-effekt”.

Esbjörn Svenssons grupp trängde också utanför de snävare jazzkretsarna. Det skedde delvis med musikaliska medel, genom att fånga upp impulser från electronica och den samtida klubbmusiken, men också med ett högenergiskt utspel. Även den tydliga gruppkänslan talade förmodligen till en yngre publik.

Esbjörn Svenssons grupp utforskade pianotrions möjligheter i ett delvis nytt läge, där den moderna jazzen inte bara bygger vidare på sina egna traditioner utan även går in i ett aktivt meningsutbyte med andra samtida musikaliska uttrycksformer.

Musiken kunde vara förföriskt enkel. Esbjörn Svensson öppnade gärna i en långsamt sökande, närmast minimalistisk attityd som för att söka en melodisk möjlighet. Precisionen, men också den rika kontrastverkan, hos Dan Berglunds bas och Magnus Öströms trummor skapade en avspänd klarhet där musiken framträdde utan ornament, naken och avskalad, i en melodiös klangrikedom som gjorde gruppens musik unik. Den förenar melodisk skönhet med rytmisk fantasi och en absolut samstämmighet i improvisationen.

Men Esbjörn Svensson skapade inte bara unik musik med sin egen grupp. Tillsammans med Viktoria Tolstoy skrev han musiken till hennes genombrottsskiva White Russian, som han också producerade. Senare skrev han även musiken till Tolstoys skiva Shining on you. Också den präglas av den utsökta förening av avklarnad enkelhet och nyansrikedom som var Esbjörn Svenssons signum.

Esbjörn Svensson var en av de stora svenska jazzpianisterna, lika konstnärligt profilerad som Jan Johansson fast med andra förtecken. Men han var också internationellt erkänd, inte bara känd. E.S.T. placerade sig häromåret på andra plats i Down Beats kritikeromröstning i kategorin jazzgrupp på uppåtgående. I en recension av livedubbeln från Hamburg, utgiven i höstas, jämförde Guy Hayden på BBC:s hemsida Esbjörn Svenssos pianoelegans med de bästa i jazzen, ”från Horace Silver till Thelonius Monk och Keith Jarrett”. Överord eller inte, det tänkvärda är att jämförelsen görs, att en utländsk kritiker så självklart relaterar Esbjörn Svensson till dessa förgrundsgestalter i jazzhistorien.