Underskatta aldrig en bokförläggare. Nyss bortgångne Anders Isakssons berättar i sin bok Ebbe – Mannen som blev en affär (2007) att förläggaren Abbe Bonnier väckte bokidén vid en lunch. Och Jane Magnusson fick idén att göra filmen efter en lunch med – Abbe Bonnier.
Ebbe Carlsson själv blev bokförläggare efter en karriär som journalist och pressekreterare. Men han var framför allt en social begåvning och politisk klättrare, en charmerande och ibland manipulativ skvallercentral som gärna överdrev sin egen betydelse och sitt kontaktnät.
En historieberättare med andra ord. Bokförläggare Carlsson utövade storytelling långt innan partiernas pr-folk hade börjat svamla om det. Idag handlar hans berättelse, som den skildras i filmen, mer om hur vissa spärrar bröts ned i ett parti som regerade Sverige oavbrutet från 1932 till 1976.
En gränslös och karismatisk personlighetstyp som Ebbe Carlsson simmar förstås som en fisk i alla politiska vatten: det är inte partibundet. Men en sådan person utgör en större säkerhetsrisk i ett parti med ett mycket långt maktinnehav bakom sig.
Det fanns helt enkelt mycket för en social akrobat som Ebbe Carlsson att klättra i. Han kunde bygga upp ett stort kontaktnät inom polisen. Och utnyttja det både för att få en egen livvakt och för att skaffa sig en roll i utredningen av mordet på Olof Palme.
En annars formalistisk politiker som Ingvar Carlsson tolererade först Ebbe Carlssons inblandning i mordutredningen. Justitieminister Anna-Greta Leijon skrev ett rekommendationsbrev. Resten är modern historia.
