Den gamle skridskoåkaren Tomas Gustafson håller på att packa upp och får fram en plastpåse full med adaptrar. ”Hade du inga fler, eller?” Stefan Holm får direkt sätta skämtstandard för andra säsongen av Mästarnas mästare i SVT ikväll. Han gör det med den där snustorra högstadiehumorn som verkar särskilt idrottsmannamässig.
Medieförmedlingen av livet som elitidrottare är oftast inte heller någon skrattfest. Den koncentrerar sig på känningar i bakre låret och resultatsiffror, ibland någon vitsig rubrik eller någon förskönande omskrivning av skatteflykt. Berömda sportutövare må ge flera intervjuer i veckan, men eftersom de får samma frågor hela tiden krävs extrema personlighetsdrag och tossiga tilltag för att sticka ut från den blågula massan. (Till exempel att tatuera Guld 2lax9 på bröstet.)
Därför fungerar det extra bra att kombinera den klassiska dokusåpans paradgren vardagligt gnabbande med en hoper före detta elitidrottare i ett hus på Malta. Själva tävlingsmomenten är vad de är, väl utgjorda, lagom långa och upplagda för nesa. Men små nyanser i ryggdunkar och förment uppmuntrande tillrop kan förgifta stämningen på nolltid. Det blir snabbt tydligt att vinnarskallar är vinnarskallar även när de spelar in underhållningsprogram.
Inför inspelningarna sa höjdhopparantagonisterna Stefan Holm och Patrik Sjöberg att de rett ut sin gemensamma historia av pajkastning. De tänkte minsann inte låta produktionsbolaget gå i land med sin vision av de två höjdhopparna som bittra fiender framför kameran. Utan att avslöja för mycket: de lyckas inte. Patrik Sjöberg är superdryg och flinar, på samma högstadiemässiga sätt som Stefan Holm nöjt googlar fram rätt svar i alla diskussioner. Det är roligt och beklämmande på samma gång. Jag undrar hur många gånger man sa ”bra tv” i klipprummet.
Finishen lämnar en del övrigt att önska. Musiken är direkt från ett Friskispass, interiörerna då och då lite för lägerskoleaktiga (bort med mobiltelefonerna, byt ut kortlekarna mot ytterligare en flaska rödvin) och programledaren Micke Leijnegard överflödig. När den sistnämnde stolpar in med en dvd-skiva i en plastficka och räcker en fjärrkontroll till Tomas Johansson, känns det lika välpaketerat som att zooma in hålfotsinlägg på prispallen i OS.
Men Mästarnas mästare bjuder på det som Kanal5:s kommande Vinterspelen, med bland andra evighetskändisen Denise Lopez, aldrig kommer att kunna härma. Det som är det bästa med sport på tv: de gyllene ögonblicken. I första avsnittet får vi en resumé av Tomas Brolins uppgång och fall, och bilderna från när Åsa Sandell i blont hårt flätat hår är på väg upp i ringen för att möta Laila Ali ser jag med tårar i ögonen.
