Debutskivan ”Saturday light naive” blev en stor framgång, spelades mycket i radio och Elin Sigvardsson nominerades till två grammisar. Nu är skiva nummer två snart ute och den här gången har hon själv producerat.

”Song for Anna”, en låt tillägnad lillasyster Anna, ligger just nu på nionde plats på Trackslistan och i dagarna släpps Elin Sigvardssons nya skiva, ”Smithereens”. När hon för två år sedan gav ut sin debutplatta handlade mycket om hur Lars Winnerbäck upptäckt henne och även producerat ”Saturday light naive”. Men nu står hon på egna ben.

- Jag är väldigt intresserad av den biten också och det kändes som om jag ville lita på mig själv och på bandet. Och det var skönt att ha koll på allt. Så här efteråt kanske det kan tyckas modigt att producera själv men det var helt naturligt. Allt annat hade känts konstigt, säger Elin Sigvardsson.

Hon började skriva låtar redan innan den första skivan fanns att köpa och har varit väldigt ivrig att få spela in och få ta tag i producerandet.

- Det där flödet jag hade i låtskrivandet ville jag behålla. Att spela in direkt och släppa det så snabbt som bara var möjligt. Det känns inte nervöst alls nu, jag känner mig lugn och trygg i mig själv och min skiva, säger Elin Sigvardsson som inte hade några förväntningar på ”Saturday light naive”.

”Smithereens” är lite mer ”Elin i närbild” som hon säger det. Hon beskriver den som en tydligare skiva, lite säkrare och mer dynamisk:

- De akustiska låtarna är mer nakna än de på förra skivan och de med mer fullt ställ på är mer elektriska än de på första. Sen är det aldrig svårt att skriva personligt, åtminstone inte i skrivandets stund. Det är klart att det kan vara läskigt, man klär ju av sig. När man ska spela upp det för någon eller så. Men skulle det inte kännas så skulle det inte beröra mig själv eller de som lyssnar. (TT Spektra)