Tamerinstitutets Fadwa Issa Khalil Nasir, Ruba Tohah och Renad Qubbaj förevigar sig själva på Blasieholmskajen i Stockholm. I morgon tar de emot Almapriset i Konserthuset i Stockholm.
Foto: MALIN HOELSTAD
I slutet av mars fick Tamerinstitutet veta att de var årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Almapriset. De skrek av glädje.
När några av dem nu sitter på en inglasad veranda på ett av Stockholms mer fashionabla hotell är de trötta. Solen gassar genom fönstren och schemat är späckat. Men när de börjar prata om tiden efter tillkännagivandet vaknar de till.
–Inte bara vi på Tamer är glada, alla palestinier är glada. Utbildningsministern, kulturministern, premiärministern, alla har gratulerat oss. Barn, föräldrar... Det är en ära för alla palestinier, säger ordföranden Arham A Damen Maraqa.
–Vi har varit i tv, radio, i tidningar... Jag var med i portugisisk radio, jag trodde aldrig att vi skulle få möjligheten att få nå ut på det här sättet med vad Tamer gör, säger generaldirektören Renad Qubbaj.
Tamerinstitutets verksamhet är bred och spridd över hela Västbanken och Gaza med huvudkontor i Ramallah. Inriktningen på läs- och skrivfrämjande sker bland annat genom 78 barnbibliotek, workshops, en årlig läskampanj, författarbesök, möten i flyktingläger, sagoberättande, en tidning som görs av barnen och publiceras i en stor dagstidning och ett eget förlag som översätter och ger ut barnböcker. Syftet är att stärka barnens identitet och självkänsla. De fyra representanterna vid bordet berättar dessutom att flera faktiskt har blivit författare.
De pass som kvinnorna har med sig, och delade ut till Stockholmsbarn vid en läsfrämjande tävling på Skansen i början av förra veckan, är ett konkret exempel på vad institutet gör.
Passen har plats för namn, andra personuppgifter och visum. Men visumstämplarna ges inte när man anländer till ett nytt land utan av en bibliotekarie när barnet läst en ny bok och lyder ”Tack för att du har läst den här boken!”. När man har fyllt de sju olika passen med stämplar får man gå med i en lokal bokklubb.
–Idén kom från de reserestriktioner som har funnits för palestinier. Genom läsningen kan barnen åka vart de vill, säger Fadwa Issa Khalil Nasir som har varit med sedan organisationen startade och nu sitter i ledningsgruppen.
–Möjligheten att resa genom böckernas värld kan ingen ta ifrån dig, understryker Renad Qubbaj som också berättar att de här passen nu har nått en andra generation barn.
Mer konkret blir också verksamheten genom 24-åriga programkoordinatorn Ruba Tohah. Hon kom själv i kontakt med institutet som 13-åring, eftersom hennes granne var en av grundarna.
–Alla projekt vi hade under den tiden handlade om att utforska Palestinas historia, genom att läsa om den och åka på olika utflykter. Det gav mig möjligheten att forma min identitet som palestinier.
Under det över en vecka långa Sverigebesöket har Tamer, bland annat, deltagit i ett rundabordssamtal på Kulturrådet med svenska läsfrämjare, mött Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm, besökt Astrid Lindgrens barndomshem i Vimmerby och invigt Junibackens nya arabiska språksatsning.
På mötet på Kulturrådet blev de inspirerade av LO-projektet Läs för mig pappa, där målet är att få fler män att läsa mer.
–Vi har länge funderat på att satsa på ett liknande projekt, men av ekonomiska och andra skäl har det inte blivit av, säger Ruba Tohah.
–Konceptet är väldigt lockande. Men vi måste göra det så att det passar vår verksamhet och vår kultur, säger Renad Qubbaj.
För förutsättningarna är annorlunda på många sätt. Särskilt speciellt har det så klart varit under det senaste Gazakriget. Samtidigt påpekar de fyra kvinnorna att Tamer startade redan för 20 år sedan, under den första intifadan, för att ge de palestinska barnen möjlighet till läsning och lärande när skolorna var stängda.
–Det är därför Tamer finns: för att genom konstterapi och olika sorters läkande projekt få barn att interagera och hitta lösningar för svåra situationer, säger Ruba Tohah.
Fast visst har vårens krig märkts i deras arbete. Bland annat har de låtit barnen få uttrycka sina upplevelser på olika sätt. De strävade dessutom efter att hela tiden lösa hindren som uppstod.
–Vi kunde till exempel inte skicka några böcker till Gaza. Då mejlade vi dem och så skrev de ut dem istället. Det var inte samma kvalitet, men de fick i alla fall böcker, säger Arham A Damen Maraqa.
–Vi kompromissar aldrig med det vi gör, skjuter Fadwa Issa Khalil Nasir in.
Som ett exempel på hur ord kan vara ett motstånd berättar Ruba Tohah om ett projekt där barn fick skriva om sina drömmar och om sina upplevelser under kriget. Texterna publicerades sedan på Tamers hemsida.
–Det var ett sätt att ge människor från Gaza en röst inför hela världen.
Två månader efter att de fick veta att institutet skulle få världens största internationella barnlitteraturpris, har de nu flera planer på vad de vill göra med de motsvarande fem miljoner svenska kronorna. Åter igen tar det fart kring bordet med bryggkaffe och geléhallon (”väldigt svenska”, konstaterar Ruba Tohah om de senare).
–Vi kan översätta och publicera fler böcker, ha fler workshops för illustratörer, starta nya bibliotek och satsa mer på drama, säger Arham A Damen Maraqa.
–Priset innebär att vi kan fortsätta existera. Någon frågade oss om kulturdepartementet hjälper oss. Jag svarade: ”Nej, vi hjälper dem!”.
Dessutom funderar de på att starta ett bibliotek i Gaza som döps efter Astrid Lindgren.
–Kanske skulle vi där fokusera bara på översatt litteratur, funderar Renad Qubbaj.
Var Astrid Lindgrens böcker viktiga för er även innan ni fick priset?
–Ja, framför allt Pippi och Lotta är väldigt omtyckta. Barnen målar Pippi med hennes strumpor och häst och allt. Hon påminner dem om att de kan vara starka och självständiga – precis som hon, säger Arham A Damen Maraqa.
