Marie-Louise Ekman har just kommit hem från en arbetsresa till Paris. Vårsolen skiner in på Dramaten, och Marie-Louise Ekman går omkring på sin framtida arbetsplats.

I torsdags utsåg regeringen Ekman till ny chef för Dramaten. Men ännu vill hon inte säga något om vad hon vill med jobbet.

–Jag skulle känna mig som en sol- och-vårare om jag gjorde det i dag, säger hon och förklarar att hon först ska ägna sig åt ett eget ”grundarbete”, och sedan analysera Dramatens situation tillsammans med personalen.

–Den stora poängen med att komma hit är alla människor som finns här. Jag måste ju möta de här människorna, och blanda ihop mig med dem.

Marie-Louise Ekman är kvar som rektor på Konsthögskolan terminen ut. Därefter tänker hon ägna sig åt att förbereda sig för sitt nya jobb; Staffan Valdemar Holm leder Dramaten fram till juni 2009.

–Jag kan redan nu börja sätt mig in i olika saker, som samtidsdramatik, och åka och titta på pjäser som sätts upp runt om i landet. Det ska bli väldigt roligt, säger Marie-Louise Ekman som säger att hon känner ett behov av ett ”gediget underarbete” innan hon ska tillträda.

–Jag är ingen som i dag läser en massa dramatik, det skulle jag inte ha tid med.

Ekman har arbetat mycket med scenkonst genom åren, och hon konstaterar att dramatik behandlar det osynliga, känslorna och de underliggande kraftfälten.

Varför behövs Dramaten?

–I dag lever vi i en tid när man talar så mycket i ekonomiska termer. Och vi lever i en stad som styrs av marknadskrafter och köpmän. Ett hus som Dramaten är viktigt som kontrast till alla andra hus i stan. Här finns en vilja att bjuda ett samhälleligt motstånd mot det som bjuder in människor att titta på tillvaron med ekonomiska ögon.