Foto: Dan Hansson
KAIRO Tunisiens kvinnor har gått ut i demonstrationer och krävt en konstitution, som fastställer kvinnornas rättigheter och slår vakt om de rättigheter, som de tillkämpar sig och som finns fastslagna i landets familjerättslagar. De är mer medvetna om sina rättigheter än de egyptiska. De är modigare och förmår bättre organisera sina styrkor mot de faror som hotar dem.
Efter den tunisiska revolutionen blev de politisk-religiösa krafterna starkare. Det ledde till Ennahdas seger i valen nyligen. Det är ett islamistiskt parti, men det är öppnare än de islamistiska partierna i Egypten. Dess ordförande Rachid al-Ghanouchi har flera gånger förklarat att kvinnans rättigheter är garanterade och inte kommer att ifrågasättas av någon. De tunisiska kvinnorna känner dock till de religiösa rörelsernas historia, hur dessa använder ett framstegsvänligt språk. Men när de väl når makten, är nedmonteringen av kvinnans rättigheter ofta det första de gör. Det har hänt med en lång rad revolutioner, däribland den iranska, som omintetgjordes av Khomeini och ayatollorna.
De tunisiska kvinnorna avvaktade dock inte utan gick öppet ut för att förebygga ett bakslag: ”En dirham* profylax är bättre än en qintar* bot.” Den tunisiska kvinnan försvarar sin heder bättre än den egyptiska. Hennes make får inte dela säng med en annan kvinna. Polygami förbjöds i tunisisk lag redan för flera årtionden sedan. Det har ännu inte inträffat i Egypten.
Ett folk kan inte göra revolution utan att vara medvetet om orsakerna till regimens förtryck och korruption. Det måste organisera sina led och bli en enad politisk kraft, som förmår fälla regimen och förändra konstitutionen och lagarna och inrätta ett nytt system, som är rättvisare, friare och värdigare för kvinnor, män och barn.
Varför har de tuniska kvinnorna ett sådant försprång vad gäller medvetenhet och organisering framför sina systrar i Egypten? Undervisningssystemet i Tunisien är mer progressivt. Den tunisiska kvinnan slipper lära sig att lydnad mot maken följer av gudsfruktan och att månggifte är givet av Gud. De religiösa begreppen har vidareutvecklats i Tunisien och därmed det islamska partiet Ennahdas idéer.
I Egypten har utvecklingen inte blivit densamma. Undervisningen stagnerade under Sadat och Mubarak och dominerades av begrepp som beroende och underkastelse under högre makter inom och utom det egyptiska samhället. Efter revolutionen har kontrarevolutionens krafter samverkat för att splittra folket efter konfession. Religiösa sekter och grupper har fått luft under vingarna och lagt beslag på det offentliga rummet: salafiter, khomeinister, muslimska bröder, talibaner, shiiter, sunniter, sufier, ordnarnas sheikher och spåmän.
Universitetens lärarinnor och sjukhusens kvinnliga läkare har försvunnit bakom slöja och niqab. Larmande fatwor terroriserar folk dag och natt. Skränande, uppfordrande röster brännmärker var och en som inte lyder påbuden som otrogna och förtappade. Landets fria marknader har översvämmats av utländska produkter. Radband, amuletter och koranexemplar importeras och säljs som vore det bönor, bröd, mjölk och apelsinjuice. De strömmar in massvis och förvrider folks tankar och samveten med dollar, euro och dinarer.
Tänkande egyptier har skjutits åt sidan eller avlägsnats. Kvinnliga kandidater presenteras med niqab. Det är som om kvinnans ansikte 2011 (som i det pågående novembervalet) är något skamligt och hennes bild i tidningarna också något tvivelaktigt, även om hon bär niqab. Hur kan hon då höja sin röst i parlamentet? Kvinnorna deltog liksom alla andra grupper i folkets revolution i januari.
Men snart gick kontrarevolutionens krafter till attack mot kvinnorna, de svaga och de fattiga. De egyptiska kvinnorna har inte lärt sig historiens läxa. De har inte rustat sig med medvetenhet och organisationsförmåga som de tunisiska gjort. De har svikit sitt ansvar för sina rättigheter och låtit de härskande krafterna, fientliga mot revolutionen, gå till motattack. De orättvisa lagar som styr kvinnornas liv har bara föga ändrats och till och med detta lilla hotar att gå förlorat. Kvinnans rätt att skilja sig från en man som förnedrar eller bedrar henne strider fortfarande mot Guds bud. Men mannens otro mot sin hustru är av Gud given. Slöja, niqab och könsstympning är likaså gudomliga påbud.
Tunisiens kvinnor gick ut i föregripande demonstrationer redan innan det religiösa partiet hann angripa deras rättigheter. Den 4 november publicerade tidningarna bilder av kvinnliga demonstranter i led efter led, klädda i vanliga, enkla kläder. Det var arbetande inom olika yrken, studentskor och lärarinnor. Inte en enda bar slöja eller niqab. Lokala och västliga medier har övervägande visat beslöjade kvinnor från revolutionerna i Egypten, Tunisien, Syrien och Jemen, som om dessa revolutioner bara var islamistiska eller i första hand islamistiska och inte politiska, ekonomiska, sociala och kulturella. Nobels fredspris har getts till en beslöjad kvinna, som om Nobel själv tillhört ett islamistiskt parti.
Många hos oss föreställer sig att den utländska imperialismen är ”otrogen” och fientlig mot islam. Men sanningen är att imperialismens verkliga fiende är den ekonomiska, sociala och kulturella revolutionen som befriar oss från dess grepp och dess allierade inom våra länder.
Bilden av Tunisiens demonstrerande kvinnor visade upp en kvinnlig majoritet med en hög grad av medvetenhet och organisationsförmåga. De protesterade mot Rachid al-Ghanouchi och hans hastiga resa till Qatar. De undrade: ”Varför är Qatars huvudstad Doha hans första resmål bara några dagar efter hans seger i valet?” I Qatar är mycket stora amerikanska styrkor stationerade.
De tunisiska kvinnorna lät sig inte luras av Qatars ”revolutionära” satellitkanal. De bar plakat där det stod ”För bevarande av den tunisiska kvinnans landvinningar! Nej till förakt för och reträtt från kvinnans rättigheter i konstitutionen!” De tunisiska kvinnorna vet att en riktig kons titution leder till riktiga val, inte tvärtom, som fallet är hos oss i Egypten.
Hur står det då till med de egyptiska kvinnorna i motsvarande avseenden?
Den 8 mars i år gick grupper av unga egyptiska kvinnor och män till Befrielsetorget för att fira den internationella kvinnodagen. Vad hände då?
De överfölls av den gamla regimens ligister, som gjorde allt för att provocera dem. Myndigheterna lät arrestera några unga flickor, som i fängelset undersöktes om de var oskulder, något som bara inträffat under gamla slavregimer.
I Egypten finns det tusentals kvinnogrupper. Har de lyckats försvara kvinnornas rättigheter? Varför har dessa spridda grupperingar inte gått samman i en enad politisk kraft med förmåga att försvara kvinnornas heder och tillkämpa sig rättigheter som hittills varit förtrampade eller fragmentariska?
Den egyptiska kvinnan har blivit efter i utvecklingen, handikappad av undervisningssystemets, kulturens och mediernas efterblivenhet, i sin tur en följd av att studiemetoder, undervisningsministrar, lärda och litteratörer följt riktlinjer som utstakats av Husni Mubarak och Barack Obama.
Hur reagerar tänkande egyptier, kvinnor och män, på att deras intellektuella liv styrs av representanter för USA:s president?
LÄS OCKSÅ : ”Mörkermän” oroar egyptiska kvinnor
