I P1-morgon på måndagen meddelade landshövdingen och tidigare försvarsministern Anders Björck att han ett par månader i förtid lämnar posten som ordförande i Försvarets underrättelsenämnd. Skälet till Anders Björcks protest var att han nu insett att FRA-lagen hotar individernas integritet.

Några timmar senare inleddes en ny programserie – På Nätet – där Vetenskapsradion i fem delar ämnar diskutera den snabbt växande nätkulturen. Det första avsnittet, som repriseras i P1 på lördag kl 12.05 , hade titeln Naken på nätet och var ett något trevande men högst relevant försök att beskriva hur internet förvandlas till en allt genomskinligare arena – och vad detta möjligen kan få för konsekvenser.

Anders Björcks protest och nya På nätet är nu inte bara två tecken i tiden, för på sätt och vis handlar det om samma sak. Och grundfrågan kretsar kring integritet, vilket i det här sammanhanget är synonymt med okränkbarhet.

Att dessa begrepp uttrycker starka värden i samtidskulturen råder det föga tvivel om. Varför skulle vi annars vara så hyperkänsliga för att bli kränkta? Som bekant räcker det numera med att en busunge säger nöff för att en högskoleutbildad polistjänsteman skall bli kränkt och genast kräva upprättelse för sin sargade integritet. Och att reflexmässigt hänvisa till att man känner sig kränkt är numera i princip självskrivet i det köns- och etnopolitiska maktspelet.

Kritiken mot den nya FRA-lagen har dock varit befogad och har grundats i en genuin oro för den personliga integriteten. Visserligen har vi goda skäl att anta att kraftfulla signalspanings- och övervakningsnätverk i vår nära omgivning redan idag kan följa det allra mesta vi företar oss på elektronisk väg, men det förringar i sig inte kritiken.

Protesterna mot FRA-lagen har till stor del drivits av engagerade, bloggande ungdomar. Det råder inget tvivel om att deras röster haft stor betydelse. Ändå finns det tillfällen, som då jag lyssnade på Naken på nätet, när det är svårt att inte tolka ilskan som rena krokodiltårar. För är det något som alltfler struntar i alltmer så är det just värnandet av den personliga integriteten.

I det mesta från personliga bloggar och Facebook till tidningarnas intimsidor och dagens bekännelselitteratur pågår ett ständigt vittnande och fullständigt blottläggande av det mesta som rimligen kan kallas integritet. Att lägga ut sitt liv på nätet är självklart för allt fler; många publicerar redan sina veckokalendrar. Och man frågar sig: när blir det självklara också obligatoriskt?

Fortsätter utvecklingen torde det inte finnas så värst mycket personlig integritet kvar att kränka. Fast det lär knappast hindra övervakarna.