Dolph Lundgren och hans mamma fick ta de värsta smällarna av pappans misshandel. "Men han gav mig också drivkraften att jobba hårt och våga ge mig ut i världen", säger Dolph Lundgren.
Foto: DAN HANSSON
I vår är Dolph Lundgren för första gången med i ett svenskt tv-program som en av programledarna för Melodifestivalen. Roliga sketcher utlovas. 2010 syns han också i en komisk roll i Sylvester Stallones The expendables tillsammans med Stallone själv, Jet Li och Mickey Rourke.
Det är ingen tvekan om att Dolph Lundgren är en stilig karl. Så ska en manlig svensk filmstjärna se ut. Lång och blond med klassiskt rena drag och en lätt diabolisk glimt i ögonen. Vid fyllda 52 år har han fortfarande en vältränad överkropp som han visar upp i dvd-aktuella Command performance, som han även har regisserat. Han är i perfekt fysisk form även om alla actionroller också satt sina spår i ett antal ärr.
Dolph Lundgren är 1,95 lång. För lång tyckte man i början när han sökte jobb som ung skådespelare. Gränsen gick vid 1,90. Med tanke på att alla kvinnliga filmstjärnor bara blir längre och längre (medan männen blir kortare och kortare) borde det inte vara något problem tycker man. Men det gick vägen till slut ändå. Meritlistan omfattar 40 roller och sex regiuppgifter hittills.
Första rollen var en liten uppgift i James Bond-filmen A view to kill 1985, där även Grace Jones medverkade. Men det riktiga genombrottet kom i rollen som Ivan Drago i Rocky IV. Andra uppmärksammade roller har varit som allas vår He-Man i Masters of the universe, som supersoldaten Andrew Scott i Universal soldier I och 2 och den galne Street preacher i Johnny Mnemonic. Även de filmer han regisserat har varit actioninriktade.
Om det förut gick rykten om att Dolph Lundgren är en dryg typ, som till exempel bara ville tala engelska när han kom hem till Svedala efter rollen som Ivan Drago i Rocky IV, så är de bortblåsta nu. Han är hur trevlig och öppen om sig själv som helst.
I programmet Sommar berättade han för första gången om hur hans pappa misshandlade honom – och hans mamma – under hela uppväxten.
–Det kändes väldigt banbrytande att prata ut i radio om mig själv både privat och offentligt. Det var som en hemkomst. Jag hade berättat om misshandeln för min fru Anette, men det var första gången mina barn fick höra om den. Min äldsta flicka Ida satt med i studion.
Även när han berättar om det nu får hans röst en mörkare ton. Taggen sitter kvar.
Dolph Lundgren beskriver sin pappa som en periodare i våldsamhet. Sonen fick både kärlek och stryk. När Hans, som Dolph är döpt till, var liten var pappan hans idol och förebild. Han var både civilingenjör, civilekonom och reservofficer och så småningom revisionsdirektör åt riksdagen men ändå aldrig nöjd med sitt liv, vilket han tog ut på sonen. Så småningom började misshandeln och kraven på sonen ”som inte dög något till” sätta sina spår.
–När man är 15 år och har en antagonistisk hållning till sin pappa söker man sig till ligister och tuffa killar. När jag var i den åldern stal jag mopeder och annat, men hade turen att aldrig åka dit. Många av mina kompisar från den tiden gick det väldigt illa för. En del blev missbrukare, andra tog livet av sig.
Dolph Lundgrens räddning blev idrotten, som gav honom styrka att komma igen och revanschera sig gentemot pappa. Han blev bland annat såväl svensk mästare som Europamästare i karate samtidigt som han utbildade sig till ingenjör på Tekniska högskolan i Stockholm. Sina studier finansierade han genom att vara dörrvakt på bland andra restaurangerna Alexandras, Atlantic och Fontainebleau. Sedan förde en rad stipendier honom utomlands.
Det är inte utan att hans historia påminner om en Rockyfilm eller varför inte Jan Guillous roman Ondskan, som han inte läst. Idag anser Dolph Lundgren att han inte vore den han är utan sin pappa – på gott och ont.
Att vi i Sverige inte har vetat så mycket om Dolph Lundgren beror på att hans skådespelarkarriär började utomlands. De flesta skådespelare gör ju karriär i Sverige först och åker sedan ut i världen.
Dolph Lundgren bor inte längre i Hollywood som de flesta kanske tror. Han lämnade Los Angeles för flera år sedan och är bosatt med sin familj i Marbella, där döttrarna Ida och Greta går i brittisk skola med spanska som andra språk och får extra undervisning i svenska. Grannarna är inga filmstjärnor utan vanliga medborgare. Kort sagt lever han och hans familj ett helt vanligt liv.
Dessutom har han en våning i London där han mellanlandar mellan Marbella, Los Angeles och olika inspelningsplatser.
–Jag har tre lägen. Ett i Spanien där jag är pappa och äkta man. Väcker barnen på morgonen, går med dem till skolan och hämtar dem på eftermiddagen, tränar och skriver. På kvällarna är jag oftast hemma och myser med familjen.
Det andra ”skarpa” läget är när han arbetar, som när han var i Bulgarien och Ryssland och regisserade och spelade huvudrollen i Command performance. Då är han borta i flera månader och familjen får komma och hälsa på.
–Tredje läget är när jag gör press och åker runt i världen och har möten hela dagarna som nu.
Däremot har han inget eget ställe i Sverige. Familjen hade en våning på Strandvägen, men var där för lite. Istället bor de på svärföräldrarnas lantställe när de är i Sverige.
–Vi har valt att bo i Europa trots att 95 procent av mina filmer produceras i Los Angeles. Jag trivs att jobba i USA, men inte med att bo där. Det är ett för hårt samhälle.
–Vad folk inte förstår när de läser om de glamourösa stjärnorna i Hollywood är att många lever väldigt olyckliga liv. De har inget privatliv utan lever bara när de spelar. Allt handlar om film och pengar. Vem som helst kan stryka med. Se bara på Tiger Woodskatastrofen. Det var så jag inte ville leva, kände jag när jag var där. Anette räddade mig från det livet. Man varvar ned i Europa. Här finns kultur och god mat. Här vet man hur man ska leva. Det har de inte kommit på i USA ännu.
Dolph Lundgren hade aldrig föreställt sig att han skulle bli skådespelare. Det var sångerskan Grace Jones som fick in honom på det spåret.
Det var när han 25 år gammal pluggade i Sydney och jobbade extra som vakt på hennes konsert, som Grace Jones fick upp ögonen för honom.
–Hon förförde mig, skrattar han, inte lite stolt.
–Hon var superkänd och bodde i New York medan jag skulle plugga vidare vid det tekniska universitetet MIT i Boston. Sedan träffades vi igen i Japan och så fortsatte romansen. Och istället för att plugga vidare bosatte jag mig med henne i New York, där det öppnade sig en helt ny värld för mig utanför den idrottsliga och akademiska.
Han ångrar inte att han hoppade av ingenjörsbanan, för han tror att de mörka underströmmar som fanns i honom skulle kommit fram på fel sätt. Istället fick han utlopp för sina uppdämda känslor i skådespeleriet.
–Det var därför jag drogs till teatern utan att jag förstod det själv. Dramatikern David Mamet har formulerat det väldigt bra: ”Nobody with a happy childhood ever went into show business”. Bitarna föll på plats. Istället för att gå i terapi när man är medelålders efter tre skilsmässor och med en rad ledsna barn kunde jag använda mina känslor i skådespeleriet.
Det var en dramalärare som förklarade för honom att den konflikt han upplevde inte utspelade sig mellan en 25-årig man och 50-årig pappa utan mellan en liten pojke och en vuxen man.
–Den som har begått misshandeln kommer aldrig att förstå vad han har gjort. Att skälla ut honom på gamla dar tjänar ingenting till. Misshandlaren är ett resultat av sin bakgrund. Min pappa gick varken på sin pappas eller mammas begravning. Så man förstår att det fanns något obearbetat i hans liv också.
När Rocky IV skulle spelas in sökte de någon som skulle spela den ryske boxarroboten Ivan Drago. Dolph Lundgren skickade in en bild på sig själv i boxningsbyxor och fick rollen i konkurrens med flera hundra sökande. Rollen krävde fem månaders hård träning för att bygga upp musklerna. Inspelningen av slutstriden mellan Rocky och Drago innebar att de boxades oavbrutet i tre veckor.
Sylvester Stallone är sedan dess en mycket nära vän och god förebild därför att han fortsätter att pröva nya vägar. Dolph Lundgren är även god vän med Arnold Schwarzenegger och Mickey Rourke, som han hade nattklubben Black & Blue i Los Angeles tillsammans med ett tag.
Dolph Lundgren är liksom Sylvester Stallone lite trött på att spela actionhjälte och skulle gärna vilja pröva något annat. Nu har Stallone engagerat Dolph Lundgren i sin nya actionkomedi The expendables i rollen som Gunnar Jensen som får premiär nästa år.
–Han specialskrev en bra och annorlunda roll för mig, där jag ska prata snabbt och vara kul. Det var jävligt roligt, men också väldigt plågsamt. Det jag sett av tagningarna ser i alla fall lovande ut.
Dolph Lundgren har i sanningens namn försökt bryta med sin image tidigare i filmer som The defender och Icarus. Men han tror inte att han har varit riktigt mogen för det.
Att det händer nu tror han på något magiskt sätt har med Sommarprogrammet att göra. Det har skapat god karma.
–Plötsligt har det dykt upp nya möjligheter för mig i USA och även i Sverige. Jag känner mig mycket öppnare både som person och skådespelare. Jag bryr mig inte lika mycket om vad folk tycker längre.
Rustningen har fallit. Nu hoppas han på fler annorlunda roller i framtiden. Han har blivit erbjuden actionroller i svenska filmer, men tackat nej. Han drömmer om att få göra något i Sverige som kan leda vidare.
–Jag har gått lite baklänges i min karriär. Jag har regisserat flera filmer på uppdrag, så jag har lärt mig tekniken. Nu skulle jag vilja gör en film om något jag känner för. Jag har funderat på min egen barndom eller något som har anknytning till Sverige, men det behöver inte nödvändigtvis handla om en åttaårig kille som får stryk.
