Cecilia Forss intervjuar potentiella modeller för en påhittad modellagentur. Nour El-Refai ber dem göra knasiga grejer inför videokameran medan allt också spelas in av dolda kameror.
–Vi säger inte till folk att vi har filmat dem. Och hittills är det faktiskt bara en person som har kommit på oss. Våra dolda kameror är väldigt dolda, säger Nour El-Refai och visar hur inspelningsutrustningen sitter gömd i kläderna.
Det stämmer, kameran syns inte ens när man vet om att den finns där.
Nour El-Refai och programmakarkollegan – de vill inte kalla sig programledare eftersom de inte leder programmen utan agerar i dem – Cecilia Forss, har precis serverats var sin tallrik fisksoppa .
–Om det finns en mening i det vi gör så är det att driva med normen för hur folk förväntas vara. Man ska se ut på ett speciellt sätt, vara på ett speciellt sätt. Det är ju så jäkla dumt, säger Cecilia Forss.
Men de har också fått erfara att folk faktiskt inte alltid är så förutsägbara som deras program förutsätter. Före lunch filmade duon till exempel ett inslag där El-Refai försökte dra blickar till sin bråddjupa urringning. En blick belönades med ett högljutt pling. Förhoppningen att sätta dit fånstirrande män föll platt. Den enda som över huvud taget tittade var en tjej i deras egen ålder, kring 20 år.
Den typ av lura folk-humor som Raj raj bygger på har matats varv efter varv de senaste åren. I radion i form av busringningar, i böcker som Eric Ericsons Brev till samhället och i tv av figurer avsedda att visa på förutfattade meningar och fördomar, som Sacha Baron Cohens Borat eller Carina Bergs Asperger-Carina. På TV400, som sänder Raj raj, säger kanalproducenten Christer Andersson att man trots det inte tvekade att välja formatet.
–Dolda kameran-tv är jättegjort. Men så är det med all humor. Det är inget problem.
Nour El-Refai konstaterar att folk överlag är ganska snara att ana ugglor i mossen, kanske eftersom de sett så många andra bli bågade.
–Det som fungerar bäst är välgenomtänkta scenarier. Är bara inramningen tillräckligt seriös kan man be folk om jättekonstiga saker, utan att de misstänker något.
Inspiration till inslagen hämtar de två i hög grad från tvångstankar.
–Jag får jättemycket idéer från kompisar som tycker att mycket är pinsamt. Det är de jag vill ska se det här också. Jag vill få dem att våga balla ur, säger Cecilia Forss.
Själva tycker de inte att någonting är pinsamt, åtminstone inte framför kameran. Eller rättare sagt, med kameran på kroppen.
–Alltså, det är ju fantastiskt att göra det här och få betalt. Det är ju sådant vi gör i vanliga fall också. Går jag ut, särskilt om det är någonstans kring Stureplan, kan jag inte låta bli att fuldansa och driva med killar, säger Cecilia Forss.
Duon nämner Carina Bergs Lilla vi och framför allt Filip & Fredriks annars så gott som unisont utskällda TV4-produktion Ursäkta röran som förebilder. Även om känslorna inför de senare är delade.
–Vi var på 100 höjdare-galan. De skulle kora Sveriges skönaste människor och det var bara män. Jag blev ledsen, särskilt eftersom jag ser upp till Filip & Fredrik så, säger Nour El-Refai som liksom Cecilia Forss ser det som en rättvisefråga att fler tjejer ska få göra humor i stora medier.
–Och om det inte blir kul, så vad då? Vi måste ha samma rätt att misslyckas som killar, säger Nour El-Refai innan hon tar fram ett par byxor och – under affärslunchrestaurangens linneduk – börjar byta om inför nästa tagning.
–Det gick ju i morse! Så mycket har jag inte ätit!, utbrister hon bestört.
Till slut går blixtlåset igen och de två går över till att diskutera sina roller i eftermiddagens inslag, där de utger sig för att vara agenter för modellagenturen Raj raj.
–Och jag bryter in då och då, plötsligt: ”Kan du stå som en giraff?”, säger Nour El-Refai.
De enas om att det är en mycket bra idé.
