– Genus- och normdiskussionen kan inte ignoreras på samma sätt. Folk säger inte längre: ”Nej men Gud, då kommer vi inte ha någon kvalitet kvar!”

Liv Elf Karlén har just kommit till Lacrimosas scen på Söder i Stockholm. Dagordning – en otrendig föreställning om statusstress har nypremiär på lördag och det är dags för eftermiddagsrepetitioner.

Föreställningen handlar om uppgivna Lisen som bara vill hålla för öronen för sådant som förhållanden, barn, bostadsrätt och karriär. Liv Elf Karlén har både skrivit och regisserat och spelar själv Lisens inre, irriterande clown.

Liv Elf Karlén är självklart nöjd med Lacrimosas bedrifter, sedan starten 1999 har gruppen med träffsäker humor försökt berätta ”hennes berättelse”, men alltså också med utvecklingen inom scenkonsten i stort.

Nästa steg tycker hon är att genusdiskussionerna även leder till ett ”normkritiskt” arbete.

– Teatrarna saknar verktyg och strategier för att föra in diskussionen i föreställningsarbetet.

Efter att gruppens bok Större än så här - Tankar för en genusnyfiken gestaltning utkom för ett år sedan har hon varit ute och föreläst om just sådana strategier.

– Det finns ett enormt sug att hitta konkreta sätt att jobba på, i synnerhet bland eleverna på Scenskolan.

Samtidigt tycker hon att det svagare intresset för feminism i övriga samhället märks även på teatern. Det upplevs inte som så ”trendigt” längre.

– Men den stora striden nu är om det ska finnas en politik som arbetar för mångfald och normkritiskt tänkande i kulturen eller om man bara ska jobba efter vinstdrivande intressen.

Behövs Lacrimosa fortfarande?

– Ja, det tycker jag! Det sätts upp så mycket tråkigt. (Skratt.)

– Fast det har blivit bättre - även om ett repertoarår på Stadsteatern fortfarande kan innebära Fadren och Strindberg och vara väldigt mycket manlig kanon.