Till en början var det formell korrespondens om scenkostymer. Men ganska snart utvecklades en djup vänskap mellan den svensk-tyske klädkonstnären Max Goldstein, Mago, och den tyska sångerskan och skådespelerskan Marlene Dietrich.

De fann varandra i exilen, de hade bägge lämnat Tyskland; han för att hans familj förföljdes eftersom pappan var jude, hon för att göra karriär och hon valde att inte återvända när nazisterna tagit över.

I ett av breven från 1969 resonerar hon om berömmelse, om man vill vara i en stjärnas kläder eller inte, och att hon inte trivs i sina. ”Själsligen, förstås.

Tillägget måste till, eftersom hon älskade Magos kläder, liksom många andra stora namn inom scen och film, som Ingmar Bergman, Git Gay och Zarah Leander.

Han var flitigt anlitad världen runt och i ett annat brev klagar Dietrich på att han inte hinner hälsa på henne: ”Jag kan inte förstå att du inte har tid/.../svensk konfektionsindustri kan väl inte vara så kolossal att svenska klädskapare är mer upptagna än alla andra i världen”, skriver hon. Men det kanske han var.

I höst kommer Magos kläder att visas när Judiska museet öppnar sin stora utställning om Max Goldstein. De har fått låna skisser, brev, foton och kläder av brodern Peter Goldstein och kostymer från bland annat Teater- museet, privatteatrar och Dramaten. På utställningen kommer också en kortad version av en sex timmars filmad intervju med Mago gjord av fotografen Bengt Wanselius att ha premiär.