När Fredrik Strages reportagebok ”Fans” dramatiseras på Orionteatern handlar det om längtan som övergår i besatthet.
Här kliver stjärnorna ur strålkastarljuset och lämnar plats åt sina mest devota beundrare. Pjäsen har premiär på fredag.
”Förr var man tvungen att göra något bra för att bli känd. I dag är man tvungen att bli känd för att göra något överhuvudtaget.” Så lyder en replik ur ”Fans” som går rakt på kärnan. Med journalisten Fredrik Strages dokumentära roman som grundmaterial lyfter Orionteatern fram kändisarnas mest hängivna beundrare.
- Kan man inte bli kändis själv kan man bli sedd av en kändis, konstaterar regissören Stina Oscarson i en repetitionspaus.
Kändisar, och dyrkan av dem, är inget nytt under solen. Stina Oscarson drar paralleller till religion: Jesus är också en idol.
- Men det som har skett i vår tid är att idoldyrkan har blivit kommersiell och därmed satts in i ett mycket mer snabbproducerande system. Alltihopa har fått en äcklig baksida.
Kändisar föds och förbrukas så snabbt att Andy Warhols berömda profetia att alla kommer att få ”15 minutes of fame” snarare är nere i fem minuter.
- Det blir mer och mer hysteriskt. Redan i tidig ålder vill man förverkliga sig själv men man vet inte riktigt hur. Det gäller att synas i media på något sätt. För även om man blir nerskriven för att man är med i en dokusåpa så har man skiljt sig från den breda grå massan, säger skådespelaren Robert Fux.
Robert Fux spelar Gert van der Graaf, den holländska fabriksarbetaren som är besatt av ABBA-Agnetha.
- Gert tror hela tiden att det finns en framtid med Agnetha. Det blir hans ljuspunkt i tillvaron, det får honom att orka leva vidare.
Det som skiljer Gert van der Graafs historia från andra fans är att han faktisk hade en relation med Agnetha Fältskog - en relation som ändade med besöksförbud och utvisning.
- I Gerts fall bryts kontraktet mellan idol och fan, säger Robert Fux.
- Hela idén med idoldyrkan är ju på något sätt att kärleken ska vara omöjlig. Många av fansen är också helt oförmögna till närhet, tillägger Stina Oscarson.
Utöver Gert befolkas Orionteaterns scen av fans till bland annat Westlife, Michael Jackson och Evert Taube. I ensemblen finns också småstjärnor, den yngsta fem år. Att så många barn kom till audition var nästan obehagligt, tyckte Stina Oscarson och ställer sig frågan vad, eller vem, som driver dem.
TT Spektra: Finns det något positivt med att vara ett fan?
- Den sociala grejen är oerhört viktig. Man ordnar resor och möts i en gemensam värdegrund, säger Robert Fux.
- Det finns något oerhört vackert med att ha en förebild, instämmer Stina Oscarson. Att ha någon att se upp till. Det är bara när någon går för långt som det blir destruktivt. Strage värderar inte vad som är sjukt och friskt i sin bok och jag är väldigt mån om att inte vi ska göra det heller. Alla förenas av samma desperata behov av kärlek. (TT Spektra)
Fakta/
(TT Spektra)
