”Kolla aldrig en bra story” lyder en devis som ofta upprepas på journalisthögskolorna. Den som letar efter fler källor, ringer ytterligare ett telefonsamtal och gräver djupare i faktaunderlagen riskerar att i slutänden stå där med ett klockrent scoop som förvandlats till en invecklad å-ena-sidan- å-andra-sidan-artikel som ingen orkar läsa.

Det är ett skämt så klart, ett varnande exempel för en mentalitet som naiva journaliststudenter kan råka på ute i ”verkligheten”. Solid journalistik bygger på just de där extra ansträngningarna som skjuter hål på snaskiga rykten och översmarta hypoteser. Devisens andemening är alltså att man alltid måste dubbelkolla. Men ibland blir en historia lite för frestande. Och ibland blir journalisten sin egen story.

Man vill gärna tro det bästa om folk, och jag trodde verkligen det bästa om Jonah Lehrer. Jag följde den unge vetenskapsjournalistens blixtkarriär via Wired och Wall Street Journal. Hans böcker var bästsäljare, hans föredrag välbetalda och när han i början på sommaren landade som fast skribent hos The New Yorker trädde han in i den yppersta journalistiska eliten.

Lehrers stjärna kunde knappast ha stigit snabbare. Eller kraschat hårdare.

När kritiska röster började höjas om hans förenkling av komplexa vetenskapliga rön var jag benägen att avfärda det som avundsjuka. När det visade sig att han ägnat sig åt ”självplagiering” genom att återanvända sina gamla texter tillät jag mig en suck av lättnad. Det förklarade hans omänskliga produktivitet av långa kvalitetstexter. Men så fick en Bob Dylan-expert händerna på Lehrers senaste bok, Imagine, och hittade ett citat av Bob Dylan som han inte kände igen.

När Lehrer ställdes mot väggen påstod han först att han fått tillgång till en opublicerad Dylanintervju, men snart stod det klart att han hittat på citatet. Därefter följde den sedvanliga förnedringen i sådana här fall. Mer fusk uppdagades, Lehrers förlag drog in hans böcker och häromveckan tvingades han säga upp sig från The New Yorker.

Underbarnet var en bluff. Storyn var för bra för att vara sann. Men lärdomen i den beklagliga historien är inte att ärlighet varar längst, utan att världen blivit så komplex att vi är alltför benägna att okritiskt hylla skribenter som Lehrer, som kan förvandla den till bra historier med enkla förklaringar och klatschiga formuleringar. (Färgen blå fördubblar din kreativa output! Öka kreativiteten i ditt företag genom att centralisera toaletterna!)

De som borde ha kollat Jonah Lehrer är hans redaktörer på tidningar och bokförlag. Men tydligen bländades de av storyn om det unga geniet som förvandlade svårbegriplig neurovetenskap till tweetbara insikter om människans natur.

Som journalist är Jonah Lehrer nu slut, Malcolm Gladwells tronarvinge har hamnat på skräphögen i sällskap med uppfinningsrika herrar som Jayson Blair, Björn Benkow och Terje Hellesø. Men som före detta fan hoppas jag att Lehrer skriver en text till, om vad som egentligen pågick i hans huvud när han som kronisk fuskare sökte sig till The New Yorker, en tidning som är världskänd för sin skoningslösa faktakoll.

Det om något vore en spännande story om Lehrers favoritämne: den felbara, opålitliga, självbedragande mänskliga hjärnan.

LÄS MER: Terje Hellesø klistrade in djur i naturbilderna.

Andra som ljög:

Norrmannen Kristoffer Clausen sa att han levt ett helt år i naturen. Nu avslöjas bluffen.

Kristoffer Clausen, norsk författare som låtsades leva ett helt år i vildmarken, men som i själva verket hade bott periodvis på hotell, hyrt bil och ätit på restauranger. Hans bok ”En vild man” var redan en storsäljare när han avslöjades. Han blev känd i norsk tv som följde honom på vildmarksturen.

”Om det bara gått ut över mig så hade det varit okej, men det går även ut över familjen, vänner och alla fans som sett upp till mig. Jag har skämt ut mig, så är det bara”, sa Kristoffer Clausen efteråt till norska Dagbladet.

James Frey, amerikansk författare som skrev om sin självupplevda kamp ut ur ett liv med kriminalitet och droger. Det avslöjades att han överdrivit sin tid i fängelse och flera andra detaljer. Han erkände tillslut att han inte varit med om allt han tidigare påstått.

Jayson Blair, fotograf på New York Times som avslöjades ha bluffat i sina artiklar.

Clifford Irving, amerikansk författare som skrev en falsk biografi om affärsmannen Howard Hughes. Dömdes senare för sina falska uppgifter.