1900-talets besatthet av rena linjer, förenklade former och blottlagda strukturer växte svart fram som modefärg.
reuters, Helena Hörstedt
Bland vänner och bekanta på Facebook cirkulerade nyligen ett Youtube-klipp som det fnissades åt. Klippet gick under titeln ”Inget tjo och tjim för Nakkna” och visar en intervju med de tre designer som står bakom det svenska klädmärket. I klippet sitter de och pratar lika allvarliga alla tre om sitt skapande: ”För oss är det lite som en vit duk, att jobba i svart… för då kommer allt annat fram. Man ser inte en röd klänning utan man ser kanske detaljer istället, eller form.”
Nå. En röd klänning är givetvis inte bara en röd klänning, och en röd klänning kan lika väl som en svart visa form och detaljer. Men vad de tre formgivarna stapplande försöker uttrycka är samma tanke som drev fram modernismen under 1900-talet: att reducera design till dess mest fundamentala element och lyfta fram strukturerna. Och Nakkna är inte ensamma om de här ambitionerna. Just nu ställer designmuséet Röhsska i Göteborg ut i helhet en kollektion av designern Helena Hörstedt. Hon är en designer som arbetar endast i svart och det enligt egen utsago därför att hon ”fascineras av det mörka, onåbara, gotiska och den klassiska elegansen som svart, skräddat ger”.
Svensken älskar svart. Det passar vår kultur. Jantelagen ”du ska inte tro att du är något” rimmar perfekt med svarta kläder. Med de svarta kläderna signalerar bäraren att hen är lagom, diskret och inte någon som vill synas och höras.
– Vem är inte förtjust i den svarta färgen i modet, speciellt det välskräddade? I Sverige har svart traditionellt varit förenat med ”finkläder”, det vill säga det är borgerligt och den inställningen står sig, men dessutom blev svart coolt med hjälp av punken och rockmusiken, säger trendanalytikern Cay Bond.
Under 1900-talet växte det nya, moderna Sverige fram. Och det samtidigt utvecklades en ny arkitektur- och designstil. Tidigare århundradens ofta tungt utsmyckade, dekorativa stilar passade inte det fartfyllda, moderna, industrialiserade samhället. Idén bakom Henry Fords löpande band-tillverkning av bilar spreds till andra industrisektorer och massproduktion krävde enkla former. Modets växlingar och former präglades snart av industrialismens krav och Coco Chanels lilla svarta klänning brukar ofta jämföras med T-Forden. Enkel i form, modern samt funktionell – modernismens grundbultar summerade i en klänning.
I Sverige kallar vi stilen för funktionalism, en stil där allt skulle utformas utifrån sin funktion. Funktionalismen passade väl ihop med de två extremerna på färgskalan: svart och vitt. Inom arkitektur blev vitt den dominanta färgen, men inom modet var det svart som blev trendigt och modernt.
– Att klä sig i svart innebär ett val av enkelhet, där man bejakar plaggets form och material. Perfektionen sätts i fokus – en utmaning för designern. Coco Chanel som skapade ”den lilla svarta” sa en gång att ”en kvinna som inte bär små svarta klänningar, har ingen framtid”, säger Cay Bond.
Något av ett klimax för förhållandet mellan svart och mode var den holländska designerduon Viktor & Rolfs visning kallad Svart hål från höst/vinter 2001 (Helena Hörstedt har valt samma namn till sin kollektion).
De svarta plaggen visades på modeller vars armar, ben och ansikten målats svarta, vilket gav en totalt svart helhet. Viktor & Rolf förklarade att syftet med kollektionen var att skapa ett slags platt klippdocka, där materialen och tygerna ensamt får ge djup åt figuren.
De sa också att kollektionen skapades som ett svar på en känsla av förlust, tomhet och sorg de kände vid tidpunkten. Den var ett försök att synliggöra tomma ytor. Resultatet var oerhört effektfullt och visningen räknas till ett av de få ögonblick i modets historia som verkligen skakat om och ställt etablerade sanningar på ända.
Svenska och internationella designer använder alltså svart idag för att visa siluetter och lägga plaggens skärningar i dagen. Men som en metafor fungerar det svarta modet också för att blottlägga det postmoderna samhällets strukturer: Det svarta och avskalade blir som en absolut antites och reflektion mot det vulgära, färgsprakande, neonlysande spektrala samhälle, där det enda eftersträvansvärda är att synas och märkas.
I ett sådant samhälle fungerar de svarta kläderna som något att vila i. De svarta kläderna blir en paus från Big Brother och bloggkändisar.
I Youtube-klippet där de tre Nakkna-designerna intervjuas säger intervjuaren vid ett tillfälle att ”ni känns väldigt allvarliga”. Trions svar lyder ”vi kanske är lite tysta och lugna”.
Nakknas svar uttrycker precis det som dagens svarta mode står för, och som förklarar vår förtjusning i svarta kläder: i en värld där vi ständigt matas med bilder, information i alla regnbågens färger, är det som svensken längtar allra mest efter en stunds tysthet och lugn.
Alltså, något svart.
Fotnot: Utställningen av Helena Hörstedts kollektion ”Black Whole” fortsätter på Röhsska tills vidare.
