LONDON En gång om året skolar svenska medier traditionsenligt om varenda krönikör, musikkritiker och åsiktsmaskin till schlagerexpert.

Den snudd på evighetslånga Golgatavandringen mot morgondagens schlagerfinal i Belgrad är fullkomligt omöjlig att undgå.

I Storbritannien har ingen ens märkt av den förrän i små rutor i just den här veckans tv-bilagor. England har ju bara en enda schlager­expert, en mycket motvillig sådan.
Han fyller 70 i augusti och har sedan 1980 diktatoriskt kommenterat tävlingen i lika ensamt som ironiskt majestät. Alltid med ett ganska bastant glas whiskey i handen sitter han småmumlande och avskyr kategoriskt allt som har med Eurovisionen att göra.

Detta inkluderar givetvis det egna brittiska bidraget.

Trots återkommande hot från Jarvis Cocker, Noel Gallagher, Morrissey och Saint Etienne att skriva och framföra det brittiska bidraget envisas England, som tur är, med att ständigt skicka imponerande bleka artister och sånger med vänsterhanden.

I år är det tvåan från en talangtävling 2005 som sjunger något Charles & Eddie-aktigt utan ­refräng. Allt, tror jag, bara för att spela Terry Wogan­ i händerna.

Ty ju sämre det brittiska bidraget är desto mindre risk för att tävlingen, gud förbjude, hamnar i London och att BBC därför blir tvungna att ta det här på allvar.

Det egna bidragets uselhet legitimerar dessutom Wogans nästan rasistiska utfall mot allt som härstammar från Östeuropa och han koketterar gärna med sin okunskap om ”obetydliga små länder som ingen ens kan stava till”.

Som det ser ut nu har semifinalerna endast visats på en av BBC:s digitalkanaler där de i vanliga fall mest visar uråldriga repriser av ­Family guy och Two pints of lager. Tävlingen, för att inte tala om musiken, är här blott en kuliss för Sir Wogans ondskefullt underhållande kommentarer som BBC sparar till själva finalen som i år, nästan lite överraskande, direktsänds på BBC1. Och han är tveklöst den enda anledningen till att jag nog kommer att stanna hemma i morgon kväll och applådera när Wogan ungefär halvvägs in börjar småsluddra och hälla upp nya drinkar i en allt desperatare takt.