Git Gay var den absolut sista primadonnan av den gamla stammen. Den, som vågade ta ut svängarna och inte drog sig för att ha diamantglitter på ögonlocken klockan nio på morgonen. På äldre da´r målade hon t o m ögonfransar på kinden, nedanför nedre ögonlocket. Det förstorade ögat. Och en med åren lite ökande vikt trollades bort med snäva kjolar och vida, gärna paljetterade, överdelar. Benen var snygga. Skorna eleganta. Git Gay visste primadonnans plikt. In i det sista: Förnöj det som kan förnöjas.

Hon föddes som Birgit Holmberg i Karlshamn 1921 men växte upp i Malmö. Det var hennes föräldrar, som på föräldrars vis på den tiden, inte ville att hon skulle använda sitt eget namn när hon spelade i en skolrevy. Dottern hittade på ett artistnamn: Birgit kortades av till Git, Gay stod ju för glädje. Och få har väl spritt så mycket glädje och skönhet som Git Gay. Namnet var ett smärre genidrag skulle det visa sig, genom ett artistliv fyllt av glitter och paljetter.

Från början inriktade hon sig faktiskt på att bli konsertpianist och började också sin utbildning i Malmö och Köpenhamn. Men revyn kom emellan.
Först kom hon till legendariske Sigge Hommerberg och Dubbel-Olles revy 1947, Ett flaggspel hette den och spelades på Victoriascenen. Sedan blev det operett, Kiki på Hipp 1949, innan hon kom till Helsingborgsrevyn.
Det var egentligen då som karriären satte riktig fart. Till Stockholm bar färden och huvudstadsdebuten ägde rum på Tivoli-Teatern inom Gröna Lunds Tivoli i Stockholm. Lokalen finns kvar. Men inte revyerna. Där pågår en mer hisnande tivoliverksamhet numera.

Året var 1949. Revyn hette Klart Grönan. Primadonnan Git Gay sjöng Oouuu vad det skorrar det skorrar det skorrar. Hon gled ner i salongen och klappade herrarna på flinten och var enormt stiligt. Lång och slank, av vilket bara det senare var sant. Men skyhöga styltklackar och platåsulor gjorde sitt. Skådespelaren Åke Söderblom brukades spela högt på sin liten- och spinkighet. Han och Git Gay var på centimetern lika långa. Eller korta. Men hon ansåg att en primadonna skulle vara reslig. Eftersom hon var primadonnan så ville hon inte agera med någon längre kvinna på scenen, i en final t ex, kan en ”drabbad” härmed berätta...

Herrarna föll pladask för den kultiverade vampen med en sminkning som inte var av denna världen.
Hon hade dessutom en stor scenpersonlighet och en sångröst som snarast förde tanken till Zarah Leander. Git Gay var inte bara ett paljetterat skal.
Anbuden haglade kring lilla Birgit Holmberg från Malmö.
Först blev det några revyer på Scalateatern. Sedan kom Karl Gerhard och därmed fick hon också en förankring i Göteborg. Där sjöng hon titelsången i nyårsrevyn på Cirkus 1950, Där de stora torskarna går. Karl Gerhard sammanförde henne med kostymtecknaren Mago och - oj, vilka kreationer det blev.

Nu hade karusellen börjat snurra. Året efter hann hon med såväl Karl Gerhardrevyn, som hette Karl Gerhards glädjehus, som sommarturné med Casinorevyn Alltid Pippi och revyn Tillsammans igen på Södran i Stockholm.
I oktober 1955 slopades både den svenska motboken och variéteförbudet i samband med alkoholförtäring. Git Gay var först ut i den nya variéteyran och intog scenen på Blanche vid Västra trädgårdsgatan. Ensam på scenen gav hon en timmes show.
Hon var också primadonna hos Kar de Mumma på Folkan i Stockholm, på Edderkoppen i Köpenhamn och Chat Noir i Oslo.

Hon blev sin egen revydirektör på på Cirkus i Göteborg och gästspelade också flera gånger hos Hagge Geigert.
Mellan 1960 och 1978 gjorde hon 20 egenhändigt producerade shower på Lorensberg i Göteborg, med bl a baletten Gits Gayshor. De gästade också Hamburger Börs och Berns i Stockholm. I dessa svarade Git Gay också för huvudparten av texterna. De slog kolossalt i Göteborg men om en infödd stockholmare från Söder får vara ärlig så var de var ibland så vulgära att man höll på att trilla av stolen. Men göteborgarna älskade dem.
- Det är där jag har min stora publik, sa hon efter en Bernspremiär, som hade skrivits ner av Stockholmspressen som motvikt till de lysande Göteborgsrecensionerna för samma föreställning.

Hon gjorde 15 filmroller, bl a i Ingmars Bergmans Kvinnodröm från 1955.

Git Gay hade flera bostäder, alla lika primadonnelikt inredda i totalt genomförd Git Gay-stil. Mest vistades hon i den underbara takvåningen i Cannes, men om somrarna kom hon alltid till Sverge där hon hade ett sommarställe på Dalarö. Där ligger också dottern Camilla och maken Lennart Carp begravda.

Git Gay höll utåt den kända, glittrande primadonnemasken. Hennes egen refräng från 1961, ”Det var på den glada Git Gays tid”, stämde det sista decenniet. Den glada tiden var förbi. Hon drabbades av en oläkbar sorg när enda barnet Camilla endast 28 år gammal själv valde att ta farväl av livet. Efter några år dog också maken, affärsmannen Lennart Carp som hon gifte sig med 1953.

De senaste decennierna brukade vi ses årligen i Skåne och vi hade många givande pratstunder.
Men hon fick aldrig veta att jag var den långa dansösen som hon inte ville agera med i finalen på Odéonteatern sommaren 1953 ...
Det var ju hennes scenimage. Privat såg hon på alla sätt gärna upp till andra människor.