Ennio Morricone är en mycket speciell man, konstaterar Hans Ek. Den 85-årige kompositören rynkar på näsan åt folk som behöver ett piano för att kunna komponera musik – själv utövar han sitt yrke som vilken kontorsråtta som helst: vid ett skrivbord. Musiken hör han i sitt huvud.

–Han är ju en gud på filmmusikens område och förfaller aldrig till schabloner, säger Hans Ek, som för tredje gången arrangerar musiken till Polarpriskonserten, men i år är ansvaret större, eftersom han även är dirigent.

Dessutom är det svårare än vanligt att göra pristagarna musikalisk rättvisa. Originalnoterna har inte funnits att tillgå, så Hans Ek har fått transkribera kompositionerna från öra till papper. Utan noter och instruktioner är det inte helt lätt att tyda vad som är vad i italienarens ljudbild.

–Ambitionen är att komma så nära som möjligt, men det är omöjligt att få det exakt. Det ska ju vara en hyllningskonsert, samtidigt vill vi bjuda pristagarna på några överraskningar, säger Hans Ek.

Sopranen Barbara Hendricks och gitarristen Jojje Wadenius är två av solisterna i Morricone-arrangemangen, men en trehövdad kör spelar också en viktig roll när vilda västerns filmiska ljudvärld gestaltas.

Med Björk är utmaningen minst lika stor, fast av ett annat slag. Här handlar det om att omsätta hennes elektroniska ljud till orkestermusik, och om att våga göra något eget av Björks material.

–Det är speciellt med henne. Hon är en sådan som alla har sett upp till. Hon har vidgat gränserna för vad popmusik kan vara och hon har en så enorm integritet att det är svårt att ta sig an hennes låtar, säger Hans Ek.

Han började själv lyssna på den Björk i början av 90-talet, när han gick på Musikhögskolan, och sedan dess har han följt hennes musikaliska vägar, även om det inte alltid har varit lätt att hänga med.

Ikväll ska hon tolkas av Robyn, duon Wildbirds and Peacedrums och Ane Brun. Den sistnämnda artisten har Hans Ek en särskild relation till sedan samarbetet med Modern fantazias, deras gemensamma konsert på Södra teatern där Ane Bruns egen musik mötte verk av bland andra Satie, Cage och Monteverdi. Då som alltid var det inte genreblandning som Hans Ek sökte, utan beröringspunkter, ”att se hur musiken skär genom historien”, som han själv uttrycker det.

Hans Ek ser flera beröringspunkter mellan Björk och Morricone, till exempel deras unika förmåga att kombinera nyskapande originalitet med popularitet. Så hur känner han inför att framföra deras musik när de själva är på plats? Vad tror han att den egensinnige perfektionisten Morricone ska tycka om arrangemangen?

–Ja du. Det kan man ha dålig nattsömn för.