Innebär en bästsäljarförfattare + en bästsäljarförfattare en bättre bok? Så enkelt tror inte Liza Marklund och James Patterson att det är. Men de är nöjda med sin thriller, Postcard killers. James Patterson skulle bli chockad om den inte kommer att toppa försäljningslistorna i USA.
Foto: Lars Pehrson
–The...
–cat...
–jumped...
–on...
–the...
–roof...
–and...
–it...
–fell...
–accidentally!
Liza Marklund och James Patterson skrattar unisont, som ett gift gammalt par, åt sitt skämt. För just så där gick det inte till när de skrev Postcard killers. Istället skrev Liza Marklund, efter att James Patterson kommit med idén om storyn, ett utkast och sedan mejlade de texten fram och tillbaka.
Det är tidig måndagsmorgon på Grand hôtel på Blasieholmen i Stockholm, lyxhotellet där en del av deckaren om den svenska kvällstidningsjournalisten Dessie Larsson och den amerikanske mordutredaren Jacob Kanon utspelar sig. Tillsammans försöker paret få tag i den seriemördare som drar över Europa och som inför varje mord skickar ett vykort till en journalist i den stad där mordet ska begås. I ett av rummen några våningar ovanför oss hittas ett ungt par med halsarna avskurna.
James Patterson har tillbringat natten i ett av rummen. Men han hade aldrig tidigare sovit på hotellet.
–Jag dödar bara folk här, skrockar han.
Han har inte ens varit i Stockholm tidigare. Han skriver ofta om ställen där han aldrig har varit, säger han och tillägger att Liza Marklund ju är hemma här.
–Jag var helt säker på att han hade varit här! Hans beskrivningar var så detaljerade, säger hon.
Han har gjort noggrann research och konstaterar nu att den svenska huvudstaden är ungefär så som han föreställde sig.
–Det påminner lite om min hemstad i Upstate New York.
James Patterson har skrivit böcker ihop med andra tidigare, men då med ”mindre framgångsrika författare”. För ett par år sedan fick han idén att samarbeta med en annan gigantisk bästsäljarförfattare, helst en europeisk sådan. Valet föll på Liza Marklund.
–Jag hade föreställt mig henne som liten, ”petite”, svarar han på frågan vad han visste om henne, men berättar sedan att han har läst flera av hennes böcker.
–Jag hade även läst några Martin Beck- och Wallanderböcker, men jag kände mer släktskap med det Liza skrev.
Liza Marklund tvekade bara en halv sekund när hon fick frågan via sin agent, trots att hon hade bestämt sig för att ta skrivledigt under 2009.
–Jag hade skrivit elva böcker på elva år och ville lära mig något nytt och hade ingen lust att bara skriva en nionde bok om Annika Bengtzon utan att veta varför jag gjorde det. Det kändes väldigt spännande att få titta in i din hjärna, säger hon vänd till sin kollega och berättar att hon hade läst hälften av hans böcker.
–Har du läst 50 av mina böcker?
–Ja! Eller kanske 20–30 stycken...
Skrivandet som påbörjades hemma hos James Patterson i Florida verkar ha varit konfliktfritt. James Patterson tycker att Postcard killers är den bästa bok han har skrivit ihop med en annan författare. Liza Marklund har lärt sig att tänka friare.
–När jag diskuterade med James insåg jag hur begränsad jag hade varit när jag planerade mina intriger. Jag har varit väldigt linjär. Jag lärde mig att bryta mot reglerna!
De två författarna får massiv uppmärksamhet för sin bok. Men behöver de mer marknadsföring?
–Behöver mer? säger James Patterson.
–Du vet att du pratar med en man som var chef på en av de största reklambyråerna i USA?! frågar Liza Marklund.
Så förklarar James Patterson att böcker inte får samma uppmärksamhet i USA som i Europa. Kanske kan man tolka det svaret som att man alltid behöver mer publicitet. Å andra sidan verkar intresset i USA stort. Hollywood har redan hört av sig, en filmatisering kan vara på gång.
Men även om de sitter här och ler och kommer att ta emot journalister från norra Europa en gång i timmen i tre dagar är det också ett par som på olika håll har kritiserats. Liza Marklund bland annat för sin bok Gömda som för ett år sedan angreps för att inte vara ”en sann historia” som det hade påståtts. James Patterson har ifrågasatts för sina tidigare samarbeten, vissa menar att spökskrivare står bakom hans böcker.
–Du kan läsa en artikel om mig i New York Times från nu i helgen. Den förklarar hur jag gör. Om journalister gjorde research skulle ingen påstå att jag inte skrev själv.
Hans höga produktionstakt med runt åtta–nio böcker om året har även den lett till kritik och en journalist kallade elakt hans böcker för ”Kentucky fried books”.
–En enda person skrev det där, det har blivit något som säkert du och andra kommer skriva. Så du skriver vad en dålig skribent skrev. Jag förstår inte det där. Det finns tusentals som inte gillar det jag gör, men tack och lov finns det också miljontals som gillar det. Jag håller på de där miljonerna.
Hur som helst. Nu är de i Sverige för Postcard killers som ska ges ut runt om i världen. Är det den första i en serie?
–Vi har pratat om det, säger James Patterson och kommer med sin medförfattare genast på otaliga trådar som de kan fortsätta med.
