Och det enda jag ser framför mig är en miljon män i skägg.

Just nu framstår 00-talet som en enda lång dags färd mot de senaste årens alltmer ogenomträngliga skog av täta, vildvuxna skägg.

I en aningen senkommen observation i The Guardian skriver rockjournalisten Simon Reynolds om hur han ser den så omåttligt populära stämsångscombon Fleet Foxes kollektiva skägg som ett sätt för dem att faktiskt bära sin musik i ansiktet.

Och just där, i den observationen, har han en viktig poäng även om han tyvärr inte försöker utveckla den.

Helskägget – aldrig skäggstubb och givetvis inte heller något anabolt skulpterat steroidskägg på väg till gymmet utan bara det riktigt yviga The Band-skägget – har på egen hand ersatt alla föregående decenniers sammanlagda herr- accessoarer, kläder och skivväskor som halvunga mäns främsta metod att visa omvärlden exakt hur mycket de älskar sin popmusik.

I en tid då de flesta ikoner, klenoder och heliga symboler som pophistorien någonsin försökt hålla hemliga finns tillgängliga för alla, när ingen bortglömd trubadur – nej, inte ens Mark Tucker – eller obskyr liten nordengelsk subkultur längre var en hemlighet har varje t-shirt, sko, badge och subkulturell frisyr därför tappat sin ursprungliga betydelse.

Det enda som återstod var att använda kroppen som plattform och odla ett skägg som nu hänger kring våra hakor likt en allra sista subkulturell livboj.

Ingenting sammanfattar lika starkt det alternativa manliga 00-talet som helskägget. Gärna och ofta också i harmoni med en ackompanjerande skeppartatuering.

En ytlig tolkning skulle kunna vara att skäggets renässans och accelererande popularitet egentligen handlade om ännu en ventil för autencitetstörst, en sådan där falkenbergsk dröm om vildmarken. Men jag tror verkligen inte det. Skägget blev alldeles för stort för det.

Så pass att det, nu när vi faktiskt närmar oss 2010-talet, håller på att ersättas av sin betydligt svårare kusin mustaschen som för första gången i modern tid både kan, ska och kommer att bäras på största allvar.

Men helskägget hade aldrig tidigare i histo-rien kunnat utgöra en så enad och effektiv motståndsrörelse som just under ett musikdecennium som enligt underhållningsindustrins gängse High school musical- och Idol-normer inte ens hade börjat raka sig än.