Under de senaste åren har en ny generation Galagotecknare fått sitt genombrott. En av dem är Sara Granér, vars skruvade djurteckningar ­både har hyllats av recensenter och upprört äldre tidningsläsare. Debutboken Det är bara lite AIDS från 2008 präglades av en absurd, rå humor som inte sällan övergick i det direkt pubertala, men samtidigt rymde en ­rasande samhällskritik. I vår kommer Sara Granér ut med en ny bok.

En av de Galagotecknare som lanseras på engelska under våren är redaktören själv, Mats Jonsson. Med sin kantiga tecknarstil, sitt ständiga självutlämnande och raka berättande har han blivit ett av landets stora namn inom självbiografiska serier.

Mest känd är Hey Princess från 2002, som enligt Aftonbladets Fredrik Virtanen handlar om ”att vara ung, lyssna på Morrissey, vilja komma bort, känna sig värdelös och om att få ligga med indietjejer”. I sin skildring av Stockholms popkretsar kring Skånegatan på 90-talet är boken närmast en generationsroman. Hey Princess släpps i april i en amerikansk upplaga av förlaget Top Shelf.

Mångsidig. Så beskrivs nog David Liljemark bäst. Inte bara varvar han serietecknande med att göra dokumentärfilm, spela musik och illustrera barnböcker. Även i serierna blandas det höga med det låga – ärliga självbiografiska historier med plumpa skämt om att äta bajs. I somras kom mastodontverket Boltzius, om en helbrägdagörelsepredikant på 1800-talet.

Liv Strömquists serier kretsar kring maktförhållanden, ofta mellan män och kvinnor. Trots allvaret i botten är serierna hysteriskt roliga. I sitt senaste album Einsteins fru porträtterar hon en rad kvinnor ur historien som alla stått i skuggan av kända män, blivit förbisedda och illa behandlade. I en annan serie förklarar hon varför alla barn är kristdemokrater: de ogillar förändring och värnar om kärnfamiljen. Liv Strömquist har även skrivit den erotiska serieboken Drift tillsammans med Jan Bielecki samt suttit i redaktionen för radioprogrammet Pang Prego.

En annan av Galagos veteraner är satirikern Lena Ackebo. Hon debuterade i tidningen med figuren Jalle Planka i mitten av 80-talet och kom senare att ingå i redaktionen. Nyligen släpptes Gud vad hemskt – tjugo år med Lena Ackebo, en tjock samlingsvolym med hennes allra mest dräpande skildringar av svenskarna och vår kultur.

Joakim Pirinen är de svenska alternativseriernas grand ol’ man. 1980 medverkade han som nittonåring i det allra första numret av Galago. Fem år senare låg han bakom förlagets första försäljningssuccé med sitt album om Socker-Conny, den sorglige lodisen som lever enligt devisen ”med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad”.

Just sådan är ofta Joakim Pirinens värld: svart och absurd, smutsig och deprimerande, men ändå fullständigt dråplig. Efter en period på Norstedts återvände han till Galago med boken Döda paret och deras ”vänner” 2008. I dag är han Sveriges sannolikt mest hyllade serieskapare.