Gården som omgärdar huset på Boulevard de Ménilmontant i centrala Paris är en ruffig historia, vars exteriör knappast avslöjar att här skapas mode för modiga. Bakom en plåtdörr med graffitiliknande text huserar illustratören och klädskaparen Lovisa Burfitt, vars kreationer brukar beskrivas som råa och punkigt poetiska, med svart som bas och där ytan får tala. Därför är det extra spännande att Burfitt nu ritat en klassisk brudklänning i cremevitt helsiden när tillfälle gavs att faktiskt tänja på gränserna.

–Ja, jag vet visst är det konstigt. Först var jag ganska motvillig till att vara med i projektet. Kände begränsningarna, att det fanns en mängd oskrivna regler man var tvungen att följa. Men sen kände jag att mitt tips till Victoria blir: bär något ungt, friskt och fräscht, men inte stelt och tråkigt. Och så draperade jag fram den här klänningen direkt på den ingivelsen.

Hon är nöjd med resultatet. Talar om hur klänningens inbyggda släp kommer att fladdra i vinden framför alla fotografer, skojar om att verkets titel kunde vara Girlfriend 007 gets married, men att klänningen kanske främst bär referenser till grekiska gudinnor. Eller statyer. När vi är på besök är den i vilket fall inte klar – ännu. Små pärlor sys i sista stund dit för hand, som daggdroppar, säger Lovisa Burfitt som hastar förbi. Något som är ett konststycke i sig, att skynda fram i den trånga ateljé där det klipps och sys om vartannat. Just i dag är det extra ont om svängrum när också hår- och make up-artister jobbar för fullt med att färdigställa modellen inför eftermiddagens fotografering.

–Kul att det blev en svensk tjej va! ropar Lovisa Burfitt inifrån sitt kontor i full färd med att avverka den aldrig sinande mejlskörden.

Jazzmine Berger, som debuterade i större modellsammanhang som 18-åring i TV3:s Top model, 2005, sitter nu lugnt tillbakalutad mitt i röran, ler vänligt och låter sig sminkas, tuperas och smörjas in på en och samma gång. Mycket har hänt sedan det stormiga programmet, där hon röstades ut med buller och bång för att hon ansågs vara för kort. Hon har fått sin revansch och just nu pryder hennes ansikte skyltfönstren på den franska varuhuskedjan Monoprix.

Men idag handlar det om något helt annat.

–Jag tror vi har ett uppdrag åt dig, sa min agent, du ska plåtas som svenska kronprinsessan. Men det lät ju helt sjukt, säger Jazzmine Berger.

Nåja, riktigt så knasigt var det alltså inte, ingen regelrätt Bernadottemetamorfos i sikte för fröken Berger, men väl fotografering i den klänning som Svenska Dagbladets nätläsare ansåg passa Victoria bäst att bära på bröllopet den 19 juni.

Den snart färdiga klänningen är skapad efter den ursprungliga skissen, inget har lagts till, inget har dragits ifrån, mer än att draperingen över axeln som övergår i ett släp blev ännu längre än det först var tänkt. Vacker förvisso, men långt ifrån så utmanande som vi är vana att se plagg signerade Lovisa Burfitt och ännu längre från hennes största inspirationskälla – den franska författaren och fotografen Claude Cahun, eller Lucy Schwob som hon hette innan hon övergick till sitt manliga alter ego, som i hela sitt liv gjorde gränsöverskridande utspel till sitt signum.

Skulle du själv kunna bära den här klänningen?

–Visst, men när jag gifte mig gjorde jag det i rött, säger Lovisa Burfitt.

En som fördjupat sig främst i de kungliga bröllopen är Lena Rangström, 1:e intendent vid Livrustkammaren i Stockholm. Hon skriver i boken En brud för kung och fosterland – kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XIV Gustaf: Efter 1850 då kronprins Karl uppträdde i uniform kom den framöver att bli den gällande kungliga brudgumsklädseln. Den vita färgen reserverades i fortsättningen för bruden. Rangström beskriver också hur kungliga brudklänningar blivit allt mer täckande, efter att tidigare följt hovets galaklädselmode, med vågade dekolletage och snörda midjor.

Hemlighetsmakeriet kring kronprinsessan Victorias brudklänning är förstås stort, även om designern Per Engsheden, som bland annat skapat Victorias Nobelklänningar 2007 och 2008, i förhandstipsen nämns som den utvalda klädformgivare som har störst chans att få skapa en kreation som går till historien.

Förhoppningsvis tar Victoria ut svängarna och överger den stela tradition av kungligt bröllopsmode som inleddes med Margaret av Connaughts höghalsade klänning med hellånga ärmar och som fullbordades med Silvia Sommerlaths sedesamt heltäckande Diorskapelse från 1976. Nu har kronprinsessan Victoria chans att inför miljoner tv-tittare gå till historien som en stark kvinna i tiden som väljer både man och klänning efter eget huvud. Och gällande det senare, kan ingen längre säga att hon inte fått hjälp på traven…

Det är dags för Jazzmine Berger att bli sig själv igen och försiktigt kränga av sig Lovisa Burfitts brudkreation.

–Ja, vad tror du nu när du sett klänningen bäras på riktigt, kommer någon att vilja köpa den? Wow, vad fin den blev. Bättre än jag kunnat ana, säger Lovisa Burfitt och kastar sig in i den väntande taxin.

Modernt citychic

Behnaz Aram gör kläder med historia och kollektioner med stil, både för teatrar och som designer på Whyred.

Tillsammans med mönsterkonstruktören Maria Åkergren har designern Behnaz Aram skapat en modern citychic klänning, som båda tycker skulle passa Victoria utmärkt.

– Den är ung och sensuell, precis som kronprinsessan.

Men medan den ursprungliga klänningsskissen byggde på volanger och mycket vidd i kjolen är det färdiga objektet betydligt rakare i sin siluett.

– Visst, jag fick lite panik. Ville ju inte skapa en bakelse, eller så. Men nu är jag nöjd. Mycket nöjd faktiskt, säger Behnaz Aram.

Hon har låtit klänningen inspireras av den tidlösa elegans som Grace Kelly eller Audrey Hepburn omgav sig med. Och det glansiga sidenfodret har fått ett hårt spetshölje.

– Det är viktigt vilken spets man väljer, för det får inte bli för gulligt eller gå åt det vulgära hållet. Men nu hoppas jag det är ett plagg som kan tilltala många. Det viktigaste att framhäva på kvinnokroppen är brösten, höfterna och midjan. Det gör den här klänningen, säger Behnaz Aram.

Udda axelvaddar

Ann-Sofie Back är internationellt hyllad för sina egensinniga kollektioner i eget namn. Även chefsdesigner på Cheap Monday.

Det är full aktivitet i ateljén i Vasastan. Ann-Sofie Back arbetar hårt med att färdigställa den nya kollektionen i eget namn, samtidigt som arbetet på Cheap monday kräver sin tid. I en genomskinlig plastpåse hänger dock ett ensamt haute couture-plagg av sidenduschesse och sirlig spets. Brudklänningen som kan beskrivas som figurnära, elegant, 60-talsinspirerad, men med udda axelvaddar som sticker ut.

– Det är en detalj jag arbetat med sedan 2008 då jag visade min egen kollektion i London. Axelvaddar är en kliché i modevärlden som tidigare refererat till kvinnor som arbetar på männens villkor.

Här fungerar det markerade, överdimensionerade axelpartiet snarast som en detalj, men samtidigt utgör det ett blickfång som gör Ann-Sofie Backs bidrag unikt.

Back har inspirerats av Drottning Silvias look från 1976, men hennes klänning är betydligt kortare och råare i sin framtoning. Ett plagg väl integrerat i sin samtid, med andra ord.

Högst bärbar

Fifth avenue shoe repair grundades av Lee Cotter och Astrid Olsson och skapar skräddare plagg med modern twist.

Klänningen borde varit klar för länge sedan. Men frakten med tyllrullarna fastnade i askmolnet och stresshormonerna pumpar nu runt i lokalen.

– Till den här kjolen har vi använt 80–100 meter tyll, för att få den att stå ut så här. Förr kunde man nyttja det dubbla, men då blir klänningen otymplig.

Istället är Astrid Olssons kreation högst bärbar, speciellt eftersom den är tvådelad.

–Den veckade sidenboleron går att ta av och då har man en liten enkel klänning att dansa i hela natten. Det är viktigt eftersom klänningen ska säljas och då får den inte vara för knasig.

Finns det någon tanke med att det är mycket vidd även upptill?

– Det handlar om att bruden ska ta plats och i Victorias fall är det självklart eftersom hon är vår blivande drottning.

Det ivriga nålandet påbörjas igen, och hon inser att hon verkligen gillar sin skapelse.

–Den har tagit 2,5 veckor att sy, och då är den ändå inte helt klar.

Nytt mönster

Mats Bergström är designer, mönstertecknare och husse till Conny. Har bland annat klätt Carl Malmstens Jättepadda i det egenskapade mönstret Ufomytra.

I en ateljé i Solna kämpar Martin Bergström med ofantliga mängder tyg. Allt är i siden, det svarta av tvättad chiffong, det vita tryckt med ett gigantiskt grafitfärgat mönster. Sammanslaget blir det till ett väldigt mycel som organiskt växer över den annars kroppsnära klänningen.

– Jag vill att Victoria ska våga lite, gå i bräschen för något nytt nu när hon har chansen, säger Martin Bergström.

Hans kreationer är rena konstverk, modern haute couture där alstrens kommunikativa fördelar är viktigare än funktion och förankring i samtidens estetiska preferenser. Det är made by Martin Bergström helt enkelt, varken mer eller mindre. Det nyskapade mönster, framtaget speciellt för den här klänningen, är ett hopkok av allt han tidigare ritat, ett slags tre meter långt ”Greatest hits”.

Är du nöjd med resultatet?

– Jag tycker den är helt fantastisk! Jag har fotat den med mobilen och måste kolla hela tiden. Men så tycker jag alltid att det senaste jag gjort är det bästa, säger Martin Bergström.

Finurlig finess

Anna Holtblad är en enträgen designer som skapat funktionellt och bärbart mode sedan 1987 och säljer sina alster i Europa, USA och Japan.

– Jag har fått modifiera klänningen en del efter hand. Insåg att med det ursprungliga materialvalet skulle den ha kostat 200 000 kronor, säger Anna Holtblad.

Hon är dock noga med att påpeka att hon formmässigt hållit sig till skissen och att ballongärmarna inte gick att pruta på, heller inte det draperade livet i chiffong. Volymen är viktig liksom det klädda intrycket, med hög nacke som kontrasterar till det mer sensuellt formade dekolletaget. I ryggen finns en finurlig finess i form av ett knytbart avslut, som både kan förändra storlek och stil.

Hur kan man se att det här är ett alster signerat Anna Holtblad?

– På alla sätt hoppas jag. Men när jag först tänkte på uppdraget, att skapa en klänning som skulle passa kronprinsessan Victoria, hade jag en mer avantgardistisk idé. Men den ska kunna säljas också och förhoppningsvis dra in pengar till välgörande ändamål.

– Det påverkar främst storleken. I dag görs haute couture ofta i storlek 32 och hur många kan ha det? Den här klänningen är en klassisk 38:a.