Nästan ingen känner till hennes riktiga identitet: Kvinnan som förmänskligade den USA-ledda invasionen i Irak, tog den rakt in i hus och lägenheter jorden runt.

Den då 24-åriga irakiskan startade bloggen Baghdad Burning i augusti 2003 under täcknamnet Riverbend.

”Jag är kvinna, irakier och 24. Jag överlevde kriget. Det är allt du behöver veta. Det är allt som spelar någon roll nu för tiden”, skrev hon i sitt första inlägg.

Idén om att göra teater av Riverbends blogg föddes förra sommaren, efter en notis i tidningen. Producenten Helena Ringvold på Riksteatern blev nyfiken, kollade upp bloggen och tog kontakt med regissören Gustav Deinoff.

Han blev livrädd.

– Jag tänkte att det här kan inte jag göra, jag är inte tillräckligt ­politiskt insatt. Men sedan blev jag så sugen för materialet är ju helt fantastiskt, säger han.

I morgon har teaterdokumentären Baghdad Burning premiär på Södra teatern i Stockholm. Den är ­baserad på Riverbends texter och kommer sedan att turnera i hela landet.

– Vårt material talar direkt till dig som människa så du kan förstå. ”Min kusins man är kidnappad och vi måste tömma våra bankkonton”. Det är allt från världspolitik, till att ”jag kan inte duscha och borsta tänderna”, säger Gustav Deinoff.

Före Irakkriget jobbade Riverbend som datorprogrammerare, men efter invasionen var det omöjligt för henne att fortsätta. Riverbend är delvis uppväxt utom­lands och talar flytande engelska. Det är också språket hon har bloggat på. I en intervju med Al Jazeera.net i april 2006 beskrev hon sin drivkraft:

– Irak inspirerar mig att blogga. När jag började var det ett sätt att ventilera frustration och rädsla över instabiliteten och osäkerheten. Jag fortsätter för att jag känner att medier täcker situationen i mitt land på ett väldigt generellt plan. Många artiklar tar inte alls upp den verklighet som irakier lever i.

Av rädsla för sin och familjens säkerhet har hon valt att förbli anonym. I oktober 2007 skrevs det sista inlägget. Då hade Riverbend och hennes familj flytt till Syrien. Sedan dess är bloggen tyst.

Aminah Al Fakir Bergman, som guldbaggenominerades för sin biroll i filmen Vingar av glas, ges­taltar Riverbend. Det här är hennes största roll hittills.

– Visst är det svårt. Men jag har tänkt på henne känslomässigt, om hon orkade skriva mitt i kaoset måste jag orka det här, säger hon.

På scenen har Aminah Al Fakir Bergman sällskap av den irakiske skådespelaren Nidhal Fares och radiojournalisten Tona Ishaq.

Ensemblens tillkomst beror på slumpen, eller ödet, om Gustav Deinoff får tolka händelseförloppet.

Han var på jakt efter ytterligare en skådespelare när han fick höra att en irakisk skådis befann sig i Riksteaterns lokaler på praktik. Kanske kunde de ta en fika tillsammans så han kunde få några tips? föreslog någon.

Det blev en fika – och ett samarbete.

– När vi sågs var det bara, ja Nidhal, du måste ju vara med. Så bestämde vi det bara, säger Gustav Deinoff och hela ensemblen skrattar.

Nidhal Fares har varit skådespelare på Nationalteatern i Bagdad i 26 år och genomlevt tre krig. Ett kidnappningshot mot sonen tvingade familjen att fly från Irak 2006. De hamnade i Sverige och Nidhal Fares fick praktik på Riksteatern.

– När jag läste Riverbends texter kände jag att det är det här som har hänt, det här är verkligheten, säger Nidhal Fares.

Hans historia vävs ihop med Riverbends texter och varvas med fakta, presenterat av radiojournalisten Tona Ishaq. I bakgrunden rullar dokumentära bilder.

Tona Ishaq tror att igenkänningsfaktorn är en stor orsak till att Riverbends blogg blivit så ­populär.

– När du ser en kvinna i svart som står och skriker över en död kropp på nyheterna, kan du inte identifiera dig med henne. Men här kommer någon som pratar på samma vis som du gör och ser på saker på samma vis som du.

Pjäsen framförs på svenska med inslag av arabiska. Tona Ishaq, som även talar arabiska, har fungerat som tolk.

– Det känns som en viktig del att ha med arabiskan, säger Gustav Deinoff.

Riverbends blogg har getts ut i bokform i både USA och Storbritannien och belönats bland annat med tredjepriset i Lettre Ulysses Award for the Art of Reportage. Bloggen har även satts upp som teaterpjäs i New York 2005.

Catheryn Kilgarriff, vd för för­laget Marion Boyars, som har gett ut bloggen i bokform i Storbritannien, känner till Riverbends riktiga identitet men avslöjar den inte. Enligt henne befinner sig Riverbend i Syrien, men de har inte haft kontakt på ett tag.

– När hon fick så mycket pub­licitet blev hon väldigt medveten om att det kunde påverka hennes säkerhet och hon slutade kommunicera med de flesta, säger hon.

Tror du att hon kommer börja blogga igen?

– Jag tror hon tycker att bloggen har tjänat sitt syfte.

Själv sa Riverbend till Al Jazeera.net i april 2006:

– Där en blogg slutar tar andra vid.

Pjäsen har premiär på Södra teatern, Stockholm, i morgon kl 19.00.