Konflikterna kring Thielska galleriet hamnar allt närmare kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Regeringsingripandet den 31 januari, då Claës Wachtmeister tvingades bort från Thielskas styrelse ska enligt honom ha ingått i ett försök att stoppa hela Munchutställningen. Men mot alla odds öppnade utställningen ändå i lördags, med långa köer till Thielska galleriet för första gången på flera år.

När Claës Wachtmeister tar emot för intervju har han samlat ihop en tjock ”vitbok” av mejl och styrelseprotokoll. Där framgår att kulturministerns nära medarbetare, Eva Bergquist – med karriär som politiskt sakkunnig, kulturråd i USA och nu departementsråd – motarbetade Munchsatsningen.

– I styrelsen röstade hon ensam nej till Munchutställningen så sent som 18 december. Den 23 december ringde hon sedan upp och krävde ett extra styrelsemöte under mellandagarna. Hon sa att intendenten Andreas Brändström var ”utbränd och totalt hade tappat kontrollen”.

Enligt Wachtmeister saknar påståendet all grund.

– Andreas och jag brukade talas vid flera gånger dagligen. Jag visste att han inte var utbränd, medan Eva Bergquist inte ens hade talat med honom. Det var förtal.

LÄS OCKSÅ ”Departement förstår inte värdet”

LÄS OCKSÅ Regeringen sparkar Thielskas ordförande

Wachtmeister vill slåss för sin heder efter att regeringen avsatt honom och förklarat att han inte längre har dess förtroende. Det är hans förtjänst att de ömsesidiga Munchlånen mellan Thielska galleriet och Nasjonalmuseet och Munchmuseet i Oslo på kort tid kunde ros i land. Han berättar att han för tre veckor sedan blev hyllad i Norge för detta.

– Dagen efter, 25 januari hemma i Stockholm, var det en märklig kontrast att kallas upp till kulturdepartementet, till Joakim Stymne som är statssekreterare åt Lena Adelsohn Liljeroth. Utan att se mig i ögonen läste han innantill varför jag skulle bort, och hotade med sparken om jag inte skrev under en begäran om entledigande.

Enligt Wachtmeister pågår ännu försöken att göra sig av med Thielskas intendent. Andreas Brändström betecknar för SvD de senaste veckorna som ”Kafka-liknande”. Brändström, som öppnat fyra utställningar sedan han blev t f intendent i augusti, skulle enligt andrahandsuppgifter i ett mejl från kapitalförvaltaren Nalini Bonnier ha varit ”påtagligt berusad” vid ett par vernissager. Anklagelsen cirkulerar i styrelsen, som dagen efter öppningen av Munchutställningen också gav Brändström beskedet att den för honom viktiga press- och utställningsassistenten sägs upp.

– Det vi nu ser är förtal sanktionerat av kulturdepartementet. Det är oacceptabelt att det riktas mot en person som har gjort mer för Thielska än någon annan på 20 år, säger Claës Wachtmeister.

Enligt honom lade sig kulturministern i valet av intendent i augusti.

– Två gånger insinuerade hon att Andreas Brändström inte var lämplig.

Till bakgrunden hör att Lena Adelsohn Liljeroth för tre år sedan rök ihop med Brändström, då han på Market visade graffitimålaren Nugs film ”Territorial pissing”, där en maskerad person sprejar svart färg i en t-banevagn och sedan kastar sig ut genom ett fönster.

Över Strandvägens isiga vatten kan den del av Djurgården som är huvudscenen för konflikten bara anas. Thiels undersköna jugendpalats vid Blockhusudden liknar en jättelik gräddbakelse under snön. För snart hundra år sedan donerade bankiren Thiel sin samling av sekelskiftets stora konstnärer. Fortfarande är Munchsamlingen världens största utanför Norge.

2011, när regeringen utsåg Wachtmeister för att städa upp bland nepotism och dåliga affärer, var museet kört i botten. Så sent som i våras fick Wachtmeister också förlängt med ytterligare tre år av regeringen. Men nu fruktar både han och t f intendenten att Thielska galleriet inom kort ”faller samman mitt i en succé”.

Wachtmeister menar att en kulturminister som i sju år talat så mycket om hur näringslivet kan berika kulturen, borde ha försvarat den som utför affärsmässigt förändringsarbete.

– Det blir svårt att engagera näringslivet i kulturen om regeringen inte backar upp en person som tar nödvändiga men obehagliga beslut.

Av tidigare motståndare i styrelsen har Wachtmeister beskrivits med ord som ”kavallerichocker” och ”ålderdomliga härskartekniker”. Själv vill han avslöja vidden av de missförhållanden han anser ha förekommit. Till exempel ett avtal som innebar att 11000 medlemmar i Moderna museets vänförening fick gå gratis på Thielska, medan motprestationen var att 250 i Thielskas vänförening fick gå gratis på Moderna.

Som tokigt nämner han också att tavlor av Liljefors och Zorn i år skulle ha lånats ut till USA i strid mot stadgarna på grund av personliga relationer. Han kritiserar även revisorerna som år efter år släppte igenom det gamla intendentparet Linde-Öhmans bostadsförmån utan att skatt betalades. Ytterligare ett exempel gäller serveringen på Thielska. Enligt Wachtmeister har lagen om offentlig upphandling inte följts i besluten om denna.

– Nu riskerar ett brandfarligt restaurangkök att byggas intill samlingar för flera miljarder, trots att säkerhetsexperter varnar för det och en placering i annexet är mycket bättre.

Claës Wachtmeister befarar en politisk agenda bakom de senaste turerna.

– Av det som händer nu kan jag inte dra andra slutsatser än att man på politisk nivå förbereder en sammanslagning med en annan kulturinstitution, men då förlorar Thielska sin själ.

Den unika Munchutställningen som trots allt har kunnat öppna var Wachtmeisters affärsidé för att rädda Thielskas oberoende. Tanken är att de 22 oljemålningarna, varav 10 är inlånade, ska sätta Thielska på kartan som Sveriges Munchmuseum, efter årtionden i glömska. Redan efter en halv vecka har Munchutställningen dragit in en kvarts miljon kronor, med tiofalt högre besökssiffror än normalt, uppger Andreas Brändström.

Claës Wachtmeister ser fortfarande utställningen som Thielskas stora marknadsföringschans.

– För Thielskas skull erbjöd jag en halv miljon kronor av mina privata medel som förlusttäckningsgaranti om utställningen inte går ihop, men det går ju inte när jag får sparken.

Senaste kulturquizarna