Regimkritiska svensk-eritreaner som driver frågan att Dawit Isaak ska släppas ur eritreanskt fängelse. I rött Esayas Isaak, lillebror till Dawit Isaak.
Foto: Scanpix
–Det tragiska är att inga besked ges. Vi släktingar vet inte vad som händer. Vi har levt med ovissheten alldeles för länge, i tio år.
Dawit Isaaks bror Esaya Isak är uppgiven. Den senaste tiden har han valt att träda fram, men egentligen tycker han att uppmärksamheten börjar bli för tung att bära.
Ett par spårvagnshållplatser från hans hem i den lugna stadsdelen Örgryte vimlas det för fullt på Bokmässan. Tioårsdagen av Dawit Isaaks fängslande sammanfaller därmed med att många av Sveriges författare, debattörer och andra intellektuella befinner sig i Göteborg dit Dawit Isaak flydde 1987.
Idag görs bland annat ett upprop för Dawit Isaak med Nobelpristagaren i litteratur Herta Müller och Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund. På plats i Göteborg är även John Saul, PEN Internationals kanadensiske ordförande, en av de allt fler som nu öppet kritiserar Sveriges tysta diplomati.
Esaya Isak var först att komma till Sverige, som flyktingbarn 1981 från det långa kriget mellan Etiopien och Eritrea. Nio år gammal togs han om hand av Leif Öbrink, som senare också lärde känna den tio år äldre brodern Dawit Isaak när han också blev flyktingplacerad i Göteborg, 1987.
Tillsammans driver de nu Dawits sak i stödkommittén Free Dawit Isaak now, där Leif Öbrink är ordförande. Han minns hur han lånade ut sin dator till Dawit Isaak så att han skulle kunna utöva sitt författarskap när han kom till Sverige. En del blev översatt i boken Hopp, som delas ut gratis på Bokmässan idag.
–Nu vet vi bara att Dawit lever, men inte var eller i vilket tillstånd, säger Leif Öbrink.
Det var när Eritrea hade vunnit självständighet från Etiopien som Dawit Isaak återvände dit som journalist. Han blev delägare i landets första oberoende tidning Setit. I huvudstaden Asmara diskuterade man fritt, det var en pionjärtid för landet.
Dawit hann gifta sig och få barn, men när ett gränskrig åter blossade upp tog han familjen till Sverige, för att så småningom, våren 2001, åka tillbaka på egen hand för att fortsätta med kritisk journalistik i Eritrea. Det gick bra – tills idag för tio år sedan då han tidigt på morgonen fördes bort från sitt föräldrahem.
–Jag ringde UD men det var i princip kalla handen, berättar brodern Esaya, som fick vänta länge på svenskt stöd.
Nu är situationen en annan. Genom åren har många tryckt på, som när 30 svenska chefredaktörer tillsammans krävde att Sveriges regering agerar. Leif Öbrink håller nu kontakt med UD, gör uppvaktningar i Bryssel och organiserar de regelbundna tisdagsprotesterna vid Eritreas ambassad på Lidingö. Uppmärksamhet kommer från många håll.
–Tioårsdagen är en skakande påminnelse om Eritreas president Afewerkis totala förakt för yttrandefrihet, säger till exempel Michelle Kagari som är biträdande chef vid Amnesty internationals Afrikaavdelning.
Nyligen talade EU:s utrikesrepresentant Catherine Ashton första gången explicit om just Dawit Isaak. Det är en upptrappning av diplomatin, vilket i går även markerades av att Sveriges regering krävde ett omedelbart frigivande.
Allt oftare dras också paralleller mellan Dawit Isaaks öde och den mer än halvsekellånga kampen för att få visshet om en annan samvetsfånge – Raoul Wallenberg som försvann 1945. Dawit Isaak räknas för närvarande som den ende europeiske samvetsfången i världen.
Vittnen uppger att han och fler kända journalister och politiker hålls isolerade i celler om tre gånger fyra meter i fånglägret Eiraeiro, känt som ”Afrikas Gulag”. Ett annat rykte säger att han är fängslad i huvudstaden Asmara.
Dawit Isaaks barn Danait, Yoran och Betlehem och fru Sofia väntar lågmält, i en annan del av Göteborg. De har inte hört av Dawit sedan den 19 november 2005, då han plötsligt ringde, glad över att vara frisläppt. Men tre dagar i oväntad frihet förbyttes lika överraskande i nytt fängslande och diplomatisk motgång
Svenska UD framhärdar i att man tror på diskret diplomati. Den uppenbara förändringen är dock att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i veckan krävde ett möte med president Afewerkis – förgäves.
–Fallet rymmer stora svårigheter, men vi ger aldrig upp, konstaterade utrikesminister Carl Bildt (M) i går.
