Michael Gambon som Dumbledore and Daniel Radcliffe som Harry Potter i Harry Potter och halvblodsprinsen.
Foto: WARNER BROS
– Fantasy handlar fortfarande om ont och gott och om att rädda världen, men numera i en modern miljö, säger Nene Ormes.
Hon jobbar på Science Fiction-bokhandeln i Malmö, och menar att mycket har hänt på de dryga 50 åren sedan J R R Tolkiens Sagan om ringen-trilogi gavs ut och satte ramverket för fantasyberättandet. Tolkien var inte först – men han var störst, och kan sägas vara urfadern till den klassiska fantasyn som också kallas ”sword and sorcery” – svärd och magi. Och för de allra flesta förknippas fantasy med just det: långa medeltidsinspirerade episka skildringar av krig, alver, orcher, mantlar och yxor och smeder. Men modern fantasy kan se helt annorlunda ut. De senaste åren har den urbana fantasyn dominerat – berättelser som utspelar sig i vår verklighet, men med övernaturliga inslag.
Harry Potter är ett exempel, där huvudpersonen växer upp i ett helt vanligt London och så småningom inser att trollkarlar är en hemlig men integrerad del av världen. Och urban fantasy nöjer sig inte med att låta sin Frodo-liknande huvudperson leva i nutid, utan skriver om reglerna på mer fundamentala vis.
Nene Ormes ser framför allt hur kärlekshistorierna har tagit plats i fantasyn.
– Den övernaturliga romansen växer snabbt och har inte nått sin topp än, säger hon.
Det finns två typer av romantiska skildringar. Paranormal romance är ren chick-lit i fantasymiljö – tänk Twilight-böckerna, där handlingen helt kretsar kring frustrerad vampyrkärlek. ”Fantzy” definieras av en stark och cool kvinnlig huvudperson som räddar världen och har kärlekshistorier vid sidan om, som den tankeläsande servitrisen Sookie Stackhouse i Charlaine Harris böcker. Båda subgenrerna har tagit fantasyn in i sovrummet. De klassiska Tolkien-inspirerade böckerna sträcker sig sällan längre än till antydningar om giftermål och eventuellt barnaalstrande, men Sookie och hennes odöda män älskar blodigt, hett och detaljerat så fort de får chansen, och till och med den kyska relationen mellan Twilight-Bella och Edward når till slut en hårdhänt klimax.
– Här finns en stor läsekrets av främst tjejer som fortfarande bara börjat bli synlig i Sverige, säger Nene Ormes.
Tidskriften Locust publicerar varje år statistik över fantasyutgivningen i USA, och om man räknar in paranormal romance har antalet titlar tredubblats sedan år 2000. Och det finns ett sug efter böckerna: enligt USA Todays bästsäljarlista var tio av böckerna på 2008 års 30-i-topp-lista fantasy, med Stephenie Meyers Twilightböcker på plats ett till fyra. I Sverige finns det ingen statistik över genren, men Pär Svärdson på internetbokhandeln Adlibris säger att fantasy dominerar stort bland deras engelskspråkiga böcker.
– Där ser man tydligt att det enda som säljer är de riktigt stora internationella författarna – och fantasy. Fantasyläsarna vill ha böckerna med en gång och orkar inte vänta på översättningar.
Både i fantasyn och den besläktade skräckgenren har vampyrerna varit extremt vanligt förekommande de senaste åren. Många av de romantiska fantasyberättelserna handlar om kärlek mellan blodsugare och människa (Locust räknar till 69 olika vampyrromanser bara under 2008), och skräckfilmer som Låt den rätte komma in har bidragit till vampyrtrenden. Men zombien är på (hasande och stönande) frammarsch. Amerikanska tidningen Time publicerade i våras en artikel med rubriken ”Zombies are the new vampires”, och Nene Ormes är inne på samma spår.
– De nya coola böckerna som kommer nu handlar om zombies, som Pride and prejudice and zombies.
I Seth Grahame-Smiths nyversion av Jane Austen-klassikern har hjältinnan Elizabeth Bennet inte bara problem med att hitta en make, utan tränas också i kampsport och bär musköt, och i slutscenerna slaktar hon och Mr Darcy en hel zombiearmé tillsammans på den engelska 1800-talslandsbygden. Uppföljaren ska heta Sense and sensibility and sea monsters. Tolkiens gravallvar har blandats upp med ironi, självdistans och populärkulturella vinkningar.
Fantasyn har aldrig varit en särskilt respekterad genre bland kritiker eller litteraturkonnässörer. Bo Eriksson är historiker och har skrivit boken Tusen år av fantasy. Han berättar att det var tabubelagt för en respekterad historiker, som tidigare bland annat skrivit en bok om slaget vid Lützen, att ge sig in i fantasyvärlden.
– Det ansågs inte helt rumsrent, och bokens mottagande i historikervärlden var minst sagt kluvet. Fantasyn har setts som barnlitteratur, och dessutom som dålig barnlitteratur. Men samtidigt har vi givit Nobelpriset till Gabriel García Márquez – som man definitivt skulle kunna läsa som fantasy.
Nene Ormes håller med.
– Det finns en syn på fantasy som att man flyr från verkligheten på ett sätt som bara är tillåtet för barn. Som om deckare skulle vara mer verkliga än fantasy noir!
Den traditionella bilden av fantasyfanet är en asocial pojke eller man som förläst sig på sagor, och det har inte varit helt självklart med kvinnliga författare. Megan Lindholm tog till exempel medvetet det androgyna aliaset Robin Hobb för att lättare bli publicerad när hon började skriva traditionellt mansdominerad episk fantasy i mitten av 90-talet, Harry Potter-skaparen J K Rowling valde att använda könsneutrala initialer, och den klassiska svärd-och-magi-fantasyn har fortfarande oftast män i huvudrollerna och manliga upphovsmän. Men en annan bild har börjat växa fram.
Inom den urbana fantasyn och dess subgenrer är de största bästsäljande författarna ofta kvinnor, och läsarna är allt från pensionärer till unga flickor och deras föräldrar. Och att fantasyn växer och är så populär är inte konstigt. Bo Eriksson menar att fantasy stammar ur ett djupt grundläggande mänskligt behov, från långt innan genrenamnet var uppfunnet.
– Den här typen av berättelser går att spåra ända tillbaka till grottmänniskorna. Det handlar om människans förhållande till omvärlden, vi använder fantasy för att förstå verkligheten, inte för att fjärma oss från den.
Så, fantasyn är redan uppe på topplistorna och biografdukarna, men kommer den att gå samma väg som den en gång bespottade deckargenren, och ta sig in på kultursidorna och i finrummen? Den är definitivt på god väg. Bo Eriksson gissar att vi är där om tio år. Och Nene Ormes tror att stora försäljningssuccéer som Twilight-serien och Harry Potter-böckerna har banat vägen.
– Fantasygenren har fått visa sin bredd. Flera generationer har tillsammans läst Harry Potter, och insett att fantasy inte måste vara alver med mantlar utan kan vara annat också.
