De första 14 artistnamnen för nästa års Melodifestival – som SVT släppte förra måndagen – var kanske inte direkt upphetsande. Men där fanns åtminstone tre namn – Salem Al Fakir, Hanna Lindblad och Pain of salvation – som kändes både spännande och lovande.

Till kategorin lovande kan man även räkna jokern Peter Jöback, vars medverkan avslöjades redan förra veckan. Men de 15 artistnamn som nu släppts kan bara mötas med en frågande blick och en uppgiven suck. Med alltför många debutanter kan man, åtminstone i teorin, konstatera att Melodifestivalen hamnat i ett läge där oprövade gröngölingar – varav sex är närmast helt okända – ska tävla mot folkkära men ospännande veteraner som Alcazar och Pernilla Wahlgren. Med det scenariot blir deltävlingarna i Göteborg och Malmö mer talangjakt än proffsig musiktävling. Det kan möjligen i teorin ses som en sympatisk gest, men kommer i praktiken antagligen leda till ytterligare musikalisk standardsänkning.

Skådespelaren Johannes Bah Kunke – just nu aktuell i Stadsteaterns uppsättning av De tre musketörerna kan möjligen ses som ett intressant och lite kulturkreddigt namn, men beskrivningen av bidraget Tonight skrivet av Sharon Vaughn och Anders Hansson – som en ”stor känslomässig rockballad” låter oroväckande mycket Meat Loaf.

Crucified Barbara, Erik Linder och Darin är tre andra kända men i Melodifestivalen oprövade namn. Hårdrockbandet Crucified Barbara är med som årets Poodles och H.E.A.T., fast denna gång sitter det långa och fluffiga håret på kvinnor, Erik Linder och Darin är med för att uppfylla tjejfavoritkvoten. De ställer upp med ballader karaktäriserade av ”vemod” och ”intimitet”.

Om folkpoppiga tjejgruppen Timoteij, etnosouliga Getty, discopoppiga Neo, punkpoppiga Noll Disciplin, folksouliga Idol-tjejen Anna Bergendahl och reggaepoppiga Lovestoned finns inte mycket att säga. I alla fall inte ännu. Men man kan inte säga att det ser lovande ut.

Av de mer rutinerade Melodifestivalnamnen är det Peter Jöback, Alcazar och Pernilla Wahlgren som kommer mötas av störst pressuppbåd. Samtliga medverkar med låtar som att döma av beskrivningarna – ”en storslagen låt skriven i förtvivlan”, ”en skandalöst energisk uptempoplåt”, ”en klassiskt glad uptemposchlager” – tycks vara skräddarsydda för dem.

Med bara en artist kvar – den fjärde jokern – att presentera kan man konstatera att 2010 års Melodifestival åtminstone inte artistmässigt sett kommer gå till historien. När det gäller skandaler kan förstås vad som helst hända – eller fås att hända – men musikaliskt sett verkar det, med några undantag, bli en seg och som vanligt bisarrt utdragen tävling vi har att se fram mot. Fast åtminstone med en någorlunda hyfsad könsfördelning. Av 31 bidrag framförs tio av kvinnor, tolv av män och nio av grupper. Fem av dessa med enbart män, två med kvinnor, två med både kvinnor och män.