En dag i slutet av december slog jag upp morgontidningen och såg ett bekant ansikte. Där var min barndoms bibliotekarie, Lisbeth Lindvall. En av dem som i mina ögon för alltid kommer att vara som sammanvuxna med den där lånedisken på Rinkeby bibliotek. Lika säkert som man hittade biblioteket en våning upp i Folkets hus, lika säkert som farbröder satt i fåtöljer och läste alla världens dagstidningar, lika säkert som man hittade Dylan Thomas ”Under Milk Wood” på hyllan med engelsk litteratur borta vid fönstret. Lika säkert var det att hon stod där bakom disken.
Tyvärr är Lisbeth Lindvall inte kvar på Rinkeby bibliotek. Efter Stadsbibliotekets nedskärning av tjänster och införande av nytt system delar hon liksom många andra bibliotekarier sin tid mellan flera filialer. En dag här, en dag där. Systemet är skapat för att biblioteken ska kunna möta nya mål om längre öppettider.
En kortsiktig lösning för att nå kortsiktiga mål, som innebär att man bland annat bortser från all den dolda kunskap man skaffar sig genom att jobba i och lära känna ett litet samhälle under tjugo år. År 2010 prioriterar man istället mätbara ting, sådant som inte går att räkna i timmar och kronor och årsredovisa faller bort.
Jag tillhör egentligen inte dem som har ett sentimentalt förhållande till min barndoms bibliotek, hyllorna hemma innehöll egentligen roligare böcker. Jag lyckades aldrig bli en riktigt duktig biblioteksbesökare, tyckte att det var jobbigt att ha en ”deadline” för läsningen och tog mig sällan igenom de lånade böcker som hade verkat så spännande när man stått där och bläddrat.
Ändå var det ju en sådan trygghet att de fanns där, bibliotekarierna. En stabil punkt i en ung förort där människor sällan blev kvar en hel livstid, där klasskamrater och grannar kom och gick. Man behöver bara läsa Alexandra Pascalidous ”Bortom mammas gata” och hennes skildring av Rinkeby bibliotek och bibliotekarien Marjatta för att förstå vilken viktig roll det biblioteket och dess bibliotekarier har spelat i kunskapshungrande, kreativa unga människors liv.
Häromdagen kunde man återigen läsa om Rinkeby bibliotek i SvD. Denna gång angående projektet ”Adoptera en författare”, som innebär att barnboksförfattaren Eva Susso under något år kommer att få ett rum på biblioteket, hålla i skrivarverkstäder och bokcirklar och blogga om sitt arbete. Behjärtansvärt, liksom många av de projekt som Rinkeby bibliotek deltagit i genom åren.
Kanske är det dags för projekt ”Adoptera en bibliotekarie”? Tänk vilken lyx att få en bibliotekarie med en fast plats på ett bibliotek, eget rum, tid och frihet att väcka barns och vuxnas intresse för läsning. Inte bara under ett år, utan på sikt.
