Crashdiïet blev upptäckta när de delade ut sin demo utanför ett systembolag på Södermalm.
SvD träffar de fyra i Crashdïet några timmar före deras releasefest på Stacken i Nalen. Bandet är uppklätt till tänderna och kör hårdrockmundering a” la åttiotal fullt ut. Så ser de ut för jämnan har jag fått höra av folk som står gruppen nära. Inga scenkläder för Crashdïet med andra ord.
När vi slår oss ned i parken vid Johannes kyrka tar sångaren och gitarristen Dave Lepard över direkt. Trummisen Eric Young får in en och annan replik. Gitarristen Martin Sweet och basisten Peter London säger knappt något alls.
- Jag startade bandet för att komma ifrån supandet. När jag fick idén var jag bostadslös och mådde piss. Jag ville göra något helt enkelt, säger Dave.
Sedan kommer ett flöde av teorier om Crashdïets vardagsliv. Enligt Dave lever de sin stil, de är inte som andra band som har gruppen som en ventil där man kan festa och leva rövare. Crashdïet är snarare den detaljen som håller Dave och de andra på mattan något så när.
- För att kunna spela måste vi nyktra till lite ibland, förklarar
Dave.
Crashdïet startade runt 2000, men den första upplagan höll inte länge. 2002 innebar en omstart. Ett år senare kom en sexspårs skiva som bandet gav ut själva. På Internet kan man hitta positiva texter om bandet, på en mängd språk, på i stort sett varenda hemsida tillägnad hårdrock. Och överallt refereras det till åttiotalsband som Mötley Crüe, Poison och andra. När jag nämner detta fnyser Crashdïet unisont.
- Vi låter inte alls som Poison, säger Martin.
- Sådana uttalanden visar bara okunskapen hos den som skriver, menar Dave.
Och nog har de rätt i detta. Visst har de rötterna i åttiotalet, men lyssnar man på Rest in sleaze hör man mer influenser av dåtidens hårdare band som Skid Row, Faster Pussycat, L. A. Guns och Guns N” Roses i deras musik. Man kan också anta bandet lånat sitt namn från låten Crash diet, ett spår från Use your illusion-inspelningarna med Guns N” Roses som aldrig gavs ut, men som finns på lite olika bootlegs, bland annat Unwanted illusions.
Dave själv menar att han knappt
lyssnar på musik längre. Det enda som slinker ner är 10CC och dödspunk med G. G. Allin.
Crashdïet vill helt klart provocera, men allra mest vill de ha kul. Efter många år av hårdrock med nedstämda gitarrer och deppig livssyn är målet att få till lite party igen.
- Vi har ganska höga pretentioner. Hemma skriver jag jävligt avancerade låtar, men sedan kan vi aldrig spela dom. Man ska satsa hårt och sedan misslyckas, då blir det bra, menar Dave.
Tydligen är det ett fungerande recept. Crashdïet gjorde stor succé på Hultsfredsfestivalen i somras, de har redan spelat i England och i höst ska de åka till Japan och visa upp sig.
