Minnesstenen är en så kallad Stolperstein, eller snubbelsten, som finns på flera håll i Tyskland för att hedra dem som deporterades till nazisternas koncentrationsläger. De läggs in i trottoaren utanför husen där de deporterade bodde och påminner på så vis förbipasserande om Nazitysklands offer.

–Det här är det mest värdiga och gripande sättet att minnas Förintelsens offer som jag känner till. Det är både djupt personligt och ett exempel på levande historia, säger Cordelia Edvardson, som överlevde Auschwitz och kom till Sverige 1945.

Ikväll läggs hennes minnessten utanför det radhus i Berlin-Eichkamp, där hon bodde de första åren av sitt liv. Själva huset finns inte kvar längre men det gör hennes minnen, som hon förevigat i boken Bränt barn söker sig till ­elden. Det var efter att ha läst den som läkaren Hildegard Frässdorf bestämde sig för att bekosta ­Cordelia Edvardsons minnessten.

–Jag läste och tårarna rann. Vi får aldrig glömma vad vi i Tyskland gjorde med dessa männi­skor, säger hon.

De flesta som fått sina namn ingraverade i en Stolperstein är människor som mördades i nazisternas koncentrationsläger. För Hildegard Frässdorf är det viktigt att resa minnesmärken även över de överlevande.

–De lever fortfarande med den här katastrofen, och de lider. Deras familjer lider också.

På tisdag håller Cordelia Edvardsons dotter Elisabeth Hoffmann ett föredrag om henne och hennes mamma, författaren Elisabeth Langgässer, vid minnesstenen utanför Eichkatzweg 33.